Vi får se vad det blir av det här:

 
http://annalundas.blogspot.se/
 

Garderober och tålamod

När det kommer till att installera sig i ett hem kan det vara ganska roligt att filura ut var alla saker ska stå, möblera om och optimera trevnaden; Vilka prydnadssaker passar på kökshyllan, var ska tavlan på den läskiga katten hänga, ska lampan stå i fönstret eller på golvet, o.s.v.. Relativt kul, tycker jag. Underhållningsvärdet ökar dessutom allt eftersom fler tomma kartonger får vikas ihop och ställas undan.

Men när det kommer till garderoben... Ack, detta nödvändiga ont. Det är så oförskämt tråkigt att matcha strumpor och vika tröjor och sortera ut det som ska sparas från det ska arkiveras. Kläderna måste ju dessutom provas på och kombineras med varandra innan beslut kan fattas. Jag får spunk!

För min egen mentala hälsas skull tar jag därför en paus från eländet och skriver istället om det på nätet.


Nå, jag borde väl återgå till arbetet. Jag misstänker att det inte kommer någon magisk fe och trollar åt mig.

Trevlig helg!

/Annalunda

Flyttkaos och drömmar.

 
För fyrtioelfte gången har vi nu flyttat och städat ur ännu en lägenhet sen vi kom till Stockholm. Nu hoppas jag vi kan landa en stund, för det börjar bli tröttsamt att packa ner, packa upp, skura, feja, muttra, adressändra, sortera...

Nästa gång vill jag ha ett hus. Ett lagom stort hus, med en lagom stor och jämn gräsmatta som går snabbt att klippa (eller klipper sig själv, det vore det ultimata), en lagom stor garageuppfart där det landar lagom mycket snö som sällan behöver skottas bort. Jag vill bygga en bro, eller en farstukvist som det rikssvenskt heter, där jag kan sitta på trappen och filosofera.

Jag vill ha ett riktigt piano, kunna hänga upp tavlor, spela hög musik mitt i natten och lyssna till tystnaden på dagen. Jag vill ha gästrum, där mina nära och kära kan sova när de kommer och hälsar på. Jag vill ha ett rum som går att fylla med gamla kartonger med nostalgiska prylar, som jag egentligen inte behöver men heller inte har hjärta att slänga.

Jag vill ha mitt och Roberts namn på postlådan och bestämma själv hur länge det ska få stå kvar där. Kanske står det kvar där resten av vårt liv, kanske har vi byggt lådan själva i hobbyrummet i vårt fina hus.


Men först ska vi göra det bästa av det vi har just nu. Få ordning i nya bostaden. Slänga lite prylar (utan nostalgivärde) och ge bort en del till de som behöver det bättre.

Egentligen spelar det inte så stor roll vart vi bor.
Huvudsaken vi har tak över huvudet, och att vi är tillsammans.

Ha en fin helg!

/Annalunda
 

"Ester?"

 
Martin Ljung, han var en finurlig herre han. Jag tyckte han var den bästa i Pippi Långstrump på de sju haven, som smyg-snäll sjörövare. Nu har jag börjat lyssna/se på gamla godingar.

Om jag inte tar fel så har herr Ljung flirtat med min mor en gång i tiden. Han fick nobben den stackarn, vill jag minnas.

Känner du för att dra på smilbanden kan jag rekommendera DENNA.

Ha en fin dag!

/Annalunda
 

Testing, testing..

Jag har inte använt bloggverktyget i telefonen på hundra år, då det slutade fungera en vacker dag.

Nu testar jag igen, med ny telefon och ny energi.

Funkar det?

/Annalunda


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det strålar

 
Om det inte är solen som strålar så är det regnet.

Jag är glad att det åtminstone är väder,
för vad skulle vi annars prata om?

En kompis som bor nedanför oss.

/Annalunda
 

När det börjar ljusna

Den här våren har varit väldigt speciell.

Blommorna har doftat extra starkt.
Färgerna varit extra klara.

Jag har lärt mig se alla vackra ting runtomkring, som om jag inte märkt dem förut.

Måhända låter det flummigt och svävande, men det beror på att jag själv känt mig ganska flummig och svävande. Nu börjar det ordna upp sig, till det bättre.

Det känns nästan som att vakna. Som om jag inte längre går runt som i dvala och bara gör. Jag lägger värde i det som händer. Lyssnar, ifrågasätter. Vågar och väljer.

Slentrian är farligt, det har jag fått lära mig. Det går inte att bara vänta hela tiden på att något ska hända eller nöja sig med vad som helst. Då säger kroppen ifrån. Den vill att du ska agera.

Och det gör jag nu - agerar.

Tack till mina vänner och min älskade familj för att ni peppade mig, då jag trodde att jag skulle gå under när hela världen började snurra.



Nu sätter jag själv snurr på världen, på mina villkor.

/Annalunda