Kvällning

En otroligt osocial afton. Herrn framför sitt TV-spel och jag framför min dator. Denna förbenade teknik. Å andra sidan är det skönt att kunna nörda på varsitt håll utan att någon känner sig förbisedd eller utanför.

Skönt att det äntligen är måndag och att den snart är slut. Jag är nöjd med dagen. Full fart på jobbet, sol och värme på eftermiddagen.

Snart är det dags att börja packa. Jag har knappt reflekterat över det fram tills nu, men det börjar faktiskt dra ihop sig tills dess att skåpbilen ska skumpa iväg med våra grejer över hela stan.

På ett sätt känns det lite betyngande - Ryckas upp ur en snygg och fräsch lägenhet i en trygg förort, med de trevliga människorna på kvarterskiosken och köpcentret ett stenkast bort.

Men ändå en nytändning - Större lägenhet med skön natur runtomkring, nära till jobbet och möjlighet att cykla/promenera dit, sovmorgon varje dag och utflyktsstatus på turer in till stan.

Det kommer ju fortfarande vara vi och vårt hem. Därmed spelar det egentligen ingen roll alls vart vi bor, huvudsaken vi är tillsammans och mår bra.  Och Farsta finns ju kvar!

Dessutom har vi en hel drös med underbara vänner som erbjudit sig (med handen på hjärtat har ett par av dem blivit övertalade) att hjälpa oss med både kartongbäreri och skafferiskureri.

Vi har det bra vi. Och därför gör det inget att vi ligger i varsitt rum en kväll med varsin dumburk, för vi vet vad vi har, och vart vi har varandra.

Jag är väldigt tacksam för de jag har fått äran att kalla mina vänner och min familj. Och jag hoppas att de (ni) förstår det!

Nu ska jag sova, så jag orkar komma ihåg att ordna lite kartonger imorgon.
Godnatt!

/Anna