Ptja, ungefär, sisådär..

För några veckor sen fick jag några muntliga kommentarer om det här bloggspektaklet. De som delade med sig sina åsikter tyckte dels att det var trevlig läsning (hoho), men även att det var för få bilder och få egentliga känslor inbundna i texten.


Jag kan tycka att bilder säger mer än tusen ord ibland, men charmen med att skriva här är att jag får binda ihop bokstäver hur jag vill, utan att måsta understyrka dem med bilder. När man läser en bok är största behållningen att kunna skapa sina egna vyer av berättelsen och måla upp bilder i sitt eget huvud. Jag kanske inte skriver romaner, men jag hoppas ändå att vissa texter bidrar till egen fantasi. Nåväl, ibland skulle det nog vara kul med lite bilder, men där slår också latheten in. Och fåfängan. Jag kan känna att det är bökigt att fota och överföra bilder till datorn, för att sedan snitsa in dem här, speciellt då jag vill att dessa bilder ska förmedla något och se estetiskt tilltalande ut. Men visst, jag kan försöka. Nån gång ;) Mellan de gångerna hoppas jag att mina ord räcker.


Vad gäller känslobiten så vet jag inte riktigt hur personen som uttryckte sig menar. Jag tycker att jag skriver hur jag känner. Har också för mig att det var något om min positiva inställning till "allt" (var lite lullig då jag mottog meddelandet). Jag har kollat igenom lite gamla inlägg och ser att jag är ganska duktig att förmedla min sinnesstämning. Dock försöker jag hålla en positiv och glad ton här, eftersom så många andra redan bidrar med sorgligheter i "sajjberspejjs". Jag är ledsen ibland, jag stöter på svårigheter, men jag vill inte vräka ut hela mitt privatliv här. Det är redan så många som delar med sig för mycket, i mitt tycke, på denna allmänna spelplan.


Men även här kan jag väl bjuda till lite - Jag har ont i magen över att vi inte hittat någon ny lägenhet ännu. Optimisten i mig säger att det ordnar sig, men jag grubblar på det hela tiden och känner mig som ett stressat vrak emellanåt. Ingen har dött, jag har inga andra problem just nu. Men ont i magen. Nå? c",)


Summan av kardemumman då.. Jag är jätteglad att människor i min omgivning vill läsa det jag skriver och jag hoppas att jag håller måttet. Annars finns det säkert något annat där ute som passar just dig.


Tack!


/Annalunda