Ute är det mörkt, förutom en djupblå nyans bakom trädens skarpa konturer. Snart kommer det vara nattsvart och jag tycker det känns skönt. Dolda bliva de våta, kalla vägarna och de regnruvande molnen i skyn.
Det grådassiga några-grader-plus-väder som välsignat oss den sista tiden börjar bli tröttsamt. Jag vill ha snö nu. Det vita knastriga täcket som spelar under kängorna och lyser upp även den mörkaste dag. Men icke! Leveranstiden är minst två veckor...
Imorgon ska Anneli komma förbi, äntligen! Vi ska hitta på lite bus inför kommande decemberhögtid. Hoppas det går bra. Eller jo, klart det kommer gå bra. Anneli är en klippa, så jag får luta mig mot henne. Och kanske bjuda på lite pepparkakor och glögg som kompensation.
Tidigare i veckan hälsade jag på november-barnet Elina, nog för att hon inte kanske räknas som barn längre. Det firades födelsedag och trallades på i nyrenoverad toalett (för akustikens skull, bör sägas). Vi skrattade så vi grät åt ett improviserat radioprogram vi gjorde i våras. Det absolut trevligaste sättet att få ont i magen på!
******************************************
Ibland glömmer jag bort hur bra jag har det. Vilka härliga människor jag har runt omkring mig. Men den här årstiden, när mörkret smyger sig på, koncentreras ljuset kring dem.
Och på söndag är det advent. Underbart!
Allt gott!
/Annalunda
