Då, nu och däremellan.

  
Jag har köpt Supernintendo och lite spel från auktionssidan Tradera. Igår kom första spelet på posten och jag blev helt nostalgisk när jag öppnade paketet och hittade Goof Troop inuti. Det var ett av mina absoluta favoritspel när jag var liten, så nu väntar jag exalterat på att själva konsolen ska levereras.

Minns ni de där små adressetiketterna, som var väldigt populära för ca 15-20 år sedan? Jag tror inte att vi hade några såna hemma, men många av mina kompisars föräldrar märkte varenda liten leksak, plastbunke och bok med namn, adress och telefonnummer. Gissa vad?

Goof Troop är märkt med en liten adressetikett. Det har visst tillhört en familj vid namn Borgström där i början på nittiotalet och nyfiken som jag är gick jag in på hitta.se och sökte på telefonnumret. Borgströms bor kvar! Och jag började fundera: Vad gör de nu? Vad har hänt i deras liv sedan de klistrade lappar på barnets/barnens tv-spel? Vad har hänt i mitt eget liv under samma tid?

Det är spännande att fundera på bryggan mellan då och nu.
Jag har då många gånger längtat till nu, likväl som jag nu har önskat jag kunde åka tillbaka till då. Och en av anledningarna till att jag köpt de här spelen är för att blanda båda. Nuet och dåtiden.

Men mest för att det är barnsligt kul att spela Super Mario.

/Annalunda
 

Lysande idé?

 
Jag har upptäckt att det i många bostäder finns strömbrytare i nån slags plast, som laddas upp när lampan är på. Då lyset sedan släcks, fortsätter knappen vara självlysande en stund.

Tanken är att strömbrytaren ska vara lätt att se i mörkret, eller hur? Men varför lyser den då bara EFTER man släckt lampan och inte FÖRE?

Helt idiotiskt påhitt.

Nu är det fredag!

/Annalunda
 

Sant eller falskt?

 
Jag är hos Elina. Vi spelar på halvdruckna drickaflaskor och resonerar.



En ton är aldrig falsk, förrän den sätts in i ett sammanhang.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tankar om hösten, eller en saga om mörkret

 
Hösten är här! Det känns på krispigheten i morgonluften och på de kalla regnskurarna. På solljuset som briljerar över de svagt skiftande färgerna i träden. Precis som att solen vill visa att den fortfarande är strålande, trots att sommaren tagit slut.

Jag gillar hösten. Det är något vackert över hela processen där naturen gör en sprakande föreställning och byter om till pyjamas, innan den lägger sig till ro och inväntar att snötäcket ska stoppa om den.

Många tycker att mörkret är jobbigt, och jag kan förstå dem på ett sätt, även fast jag själv firar mörkret med att tända lampor och ljus (eller slår på TV:n istället). Jag har försökt klura på vilka orsaker det kan finns till att mörkret är besvärligt. Är det för att energiförrådet inte blir lika laddat i bristen av dagsljus? Är folk mörkrädda? Vad är det som gör att många upplever hösten och vintern så tung? Dagarna är ju faktiskt fortfarande lika långa.

För en vecka sedan var jag och Elina ute på kvällen för att leta geocacher. Det började skymma vid sjutiden och efter bara en timme var det becksvart. Till råga på det öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Men vi fortsatte promenera! Det var kallt, blött och mörkt, men så otroligt häftigt att bara vara där i stormen. Elina ville visa mig en utsiktsplats, som låg i slutet av en enslig väg. Det tog en stund att komma dit, men när vi var framme och kunde blicka ner över staden från vår mörka parkett kändes det alldeles varmt i hjärtat.

Nu när jag tänker på det är det kanske inte bara mörkret i sig jag tycker om. Det är nog också ljuset i mörkret. Som en tavla. Ibland kan ramen vara lika vacker som bilden.

/Annalunda
  

Söndagszombie

 
Klockan har passerat lunchtid och jag har fortfarande inte tagit mig upp ur sängen.

Först envisades jag med att somna om och om igen, fastän jag kunnat kliva upp redan vid åtta (vilket bidragit till att det känns som jag har en tung hjälm på mig). Slutligen masade jag mig till köket för att skramla ihop något som skulle kunna likna frukost och tog den med mig tillbaka till sängen. Här har det sedan spisats både mat och film och jag tenderar att stanna här ett tag till.

Det verkar som det regnar ute, men jag har inte riktigt orkat se efter. Jag har även ont i ryggen idag. Troligtvis för att jag halkade runt på klippor och var allmänt akrobatisk igår (få inga dumma föreställningar). Då det känns mer som träningsvärk än otursvärk, ska jag göra ett ryck med tvätt, disk och diverse lite senare. Blev inspirerad när jag läste Annelis bekännelser.

Så, här har ni mig för tillfället.
Vad gör ni?

/Annalunda
 

Lördagkväll

 
Det var riktigt skönt att komma ut i eftermiddags. Solen värmde så pass att jackan bitvis fick hänga på axeln under min lördagslunk. Jag hittade 4 cacher/skatter. Tre av dem har vi hittat tidigare, men jag var inte registrerad "cachare" då och ville nu få mitt namn på logglistan.

För tillfället roas vi av grannarnas fest i Balkan-stil. De spelar musik, skrattar, dansar och klappar händerna, vilket hörs väldigt väl genom de lövtunna väggarna. Detta måste såklart innebära att lika mycket ljud kan passera åt andra hållet och inspirerar till att börja prata med små bokstäver framledes.

Åter till pussande på min stiliga karl. Eller som grannarna säger: Ohoj!

 

 

Taget på en brygga förra helgen.

/Annalunda
  

Teknikens under(lighet)

 
Jag väntar på att batteriet till mobilen ska laddas färdigt för att kunna bege mig ut och leta skatter, då kartorna numer finns att hitta inprogrammerade i telefonen istället för på papper.

För att få tiden att gå medan laddaren gör sitt, slog jag på tv:n. Lördagsutbudet är inte det mest fantastiska, så jag hamnade på TV4 som visar repriser av Idol. I första reklampausen började jag tänka på en tjej som tidigare varit med och sjungit i programmet, så jag var tvungen att starta datorn för att leta upp hennes framträdande. Efter videon var slut tipsade Youtube om ett annat klipp i samma genre samtidigt som reklampausen på tv tog slut och plötsligt kommer jag på mig själv: Jag kollar ett halvdant programupplägg på två medier parallellt och ute skiner solen! Vad är det för fel på mig?

TV:n slogs av omgående och efter jag klickat på "Publicera inlägg" ska jag logga ur från datorn, hämta min digitala skattkarta och ge mig ut i den friska luften.

Teknikens under(lighet).

/Annalunda
  

Hej och godmorgon!

 
Varför ska det vara så svårt att hälsa på morgonkvisten?

När jag glättar med ett "hej" svarar de med ett artigt godmorgon och när då jag själv försöker mig på artigheten  får jag ett friskt "tjena" tillbaka.

Balansen mellan korrekt och kul är ibland svår att hålla.
Hädanefter kommer jag därför hälsa med ett hejgodmorgontjabbatjenahallådär.

/Annalunda
  

Tiden rusar fram så fort

 
Upptäckte att jag inte varit inne här på en hel vecka. Ni måste vara otroligt nyfikna på vad som hänt i mitt spännande liv sen sist!

Nåväl, det har varit mycket förnöjsamma dagar. Jag har umgåtts med både nya och gamla vänner, geocacheat, spelat piano, haft långa roliga telefonsamtal, druckit vin och ätit god mat. Och hånglat.

Ikväll är jag solokvist, så jag ska försöka lägga upp lite bilder från veckan som gick.

Nu är det dags att arbeta!

/Annalunda
  

Från soffpotatis till att fixa biffen

  
Jag är expert på att utnyttja lördagsmorgnar. Men istället för att städa, läsa en bok, bygga ihop en hylla och träffa fem bekanta innan lunch, fokuserar jag på uppladdning.

Först sover jag lagom länge (9-10 timmar räcker), sedan drar jag med täcke och kuddar in till soffan, tittar på komediserier, äter upp godis och snacks från gårdagen till frukost och låtsas inte se tvättkorgen när jag bryter upp från soffmyset för att gå på toaletten.

Framåt eftermiddagen brukar det vara nog med stiltje. Nu börjar det spritta i de ordentligt utvilade benen, händerna vill göra mer än klicka på tv-kontrollen, ögonen och öronen vill uppleva verkligheten istället för att se en redigerad sådan genom glasrutan och hjärnan vill arbeta.

Därför reser jag mig från mitt fort av textiler och ostkrokar och beger mig ut i världen. Solen skiner och jag är frisk. Se upp, för här kommer jag!

/Annalunda
  

Full fräs

 
Idag är det torsdag, vilket bland annat innebär att:

• Det är 1:a september
• Samuel och Sam har namnsdag
• Det vankas indisk mat med fina kollegor
• Om 48 timmar njuter jag av sovmorgon

Men vi backar tillbaka till gårdagen.

Jag och min kompis Anna var ute i skogen och letade efter en geocache. Det doftade så härligt efter ett tidigare ösregn och luften var frisk. Dessvärre kom vi iväg lite för sent, så det hann mörkna ganska snabbt och utan ficklampor blev det omöjligt att hitta något. Men naturupplevelsen var inte fy skam!

Tänk att det finns så många roliga och vackra ställen runtom oss, som jag aldrig har varit på. Med geocachingen finns en rolig anledning till att ta sig dit och faktiskt uppleva dem.

(plus att skattjakt är rackarns skoj)

/Annalunda