Första stoppet.

Jag är inte riktigt säker på vart jag hamnat. Det påstås att det är en konferenssal, men jag tvivlar; Det känns snarare som jag sitter vid ett matsalsbord inne i ett charmigt vardagsrum.
Min kusin har världens mysigaste arbetsplats. Hon förklarade att de blivit som en liten familj, eftersom de är så få som jobbar här. Just nu gör hon bort lite arbete så vi har kvällen fri, så jag har försetts med en dator för att varva ner efter resan hit.
"Varva ner" är egentligen inte det nödvändigaste efter att ha suttit stilla på en buss i drygt sju timmar, så låt oss säga att jag "varvar upp" istället!
Robert plockades upp av Magnus på Cityterminalen. Håll tummarna att han lyckas vakna imorgon i tid för att hinna med anslutningen ut till Arlanda!
Nå. Här sitter då jag. I ett vardagsrum/konferenssal på Östermalm. Och varvar. Och kollar när "familjen" bär in ännu fler trevliga möbler till "hemmet". Jag skulle nog också vilja jobba så här. Kanske inte inom samma arbetsområde, men likväl.
Första dagen på semestern, och jag stormtrivs!
Är hon inte färdig snart så vi kan ta igen alla dessa år? ;)
Ha en trevlig tisdag!
/Anna

Stockholm och USA!!!

Då var resandets tid inne! Som jag har väntat och väntat och trott att vi aldrig skulle komma fram till slutet av oktober.. Poff! så är det ett faktum: Imorgon (läs: idag) bussar vi ner till huvudstaden, där Robert ska spendera kvällen med sin barndomskompis Magnus medan jag tar igen lite tid med min kära kusin Erika. Känns förträffligt spännande! Inte själva bussåkandet då, men målet med det hela. Jag hoppas jag inte går vilse på vägen till kusses kontor... När jag väl hittat dit och vi kommit hem till Erika förväntar jag mig magi: Hon är tydligen expert på att tillaga goda sallader och korka upp vinflaskor! Spännande...!

Morgonen därpå flyger vi över Atlanten. Till Boston, MA, USA. Äntligen får jag se hur min fina vän Anneli lever och bor! Och hur "Amerikat" är. På torsdag fortsätter resandet. Eftersom Anneli har fullt upp med någon slags examen i en kurs passar vi på att göra ett besök i "storäpplet", The Big Apple - New York, under två dagar. Tösen har varit så värmande vänlig och beställt bussbiljetter åt oss! Vad som händer där och när vi kommer tillbaka till Boston har jag ingen aning om. Huvudsaken jag får umgås med Robert och Anneli är jag nöjd!

Så, den kommande veckan ska bli ett riktigt äventyr. Jag ska försöka uppdatera det här blogg-spektaklet emellanåt så ni får läsa om hur vi har det. 

Nä, nu MÅSTE jag packa klart den där förbenade väskan.

Natti natti!

/Annapanna

Robert stör.

Här försöker jag skriva ett blogginlägg, men min kära sambo kommenterar och tycker till så pass mycket att jag inte ens får till en titel på spektaklet. 

Därför återkommer jag senare.

Med irriterad, men vänlig hälsning

/Anna

Ett snabbt inlägg.

Lovade Robert att detta skulle gå fort eftersom han precis kom innanför dörren efter en pokerkväll med "grabbarna".

Tänkte mest bara säga trevlig helg. Så, trevlig helg på er!

/Anna

(håll tummarna att jag fixar clowneriet imorgon)

Trött.

I morse bröt jag sovmorgons-vanan för första gången på länge, så nu är jag trött på riktigt! Anledningen till den tidiga ottan var att jag skulle ner till frissan där syster fixade håret. Jag passade på att få min dörrmatte-tjocka lugg urtunnad medan hon hade svallet fullt av färg. Tack Elisabeth på Style It för att du alltid ställer upp! 

Därefter laddade jag batterierna innan jobbet hemma hos mor, som hade bakat ack så ljuvliga hastbullar. Full av socker stegade jag iväg till arbetet och har där spenderat så gott som hela passet i kassan. Många hej och tack har det blivit idag, så hjärnan är helt slut. Skönt att det snart är semester!

Ska mojsa ner mig i sängen med Robert nu och somna till medioker film.

Godnatt!

/Anna

Clownen Anna.

Jag måste säga att jag är en positiv människa, allt som oftast. Ibland kanske det kommer en liten svacka, men jag håller ut och inväntar glädjen som följer därefter.

Munter och glad, trallar och visslar på jobbet, hemma, ute på stan. Försöker hålla humöret uppe, och hoppas att det kanske smittar av sig på andra. 

Sedan gillar jag att flamsa på, skoja till saker. Jag kanske inte har de bästa skämten på lager, men ändå slinter det ut försök till humor genom läpparna både en och tjugotvå gånger per dag. 

Ja, jag är en positiv människa.

Men nu är jag lite rädd... 

På lördag ska jag nämligen, iklädd en färgglad dräkt och gul peruk a' la GB-glassclownen, dra smilbanden till bristningsgränsen och möta de enda människor jag har svårt att roa - Barnen. 

Jag kan inte förstå att jag, som själv är så barnslig, har sådana problem att kommunicera med de minsta av människofolket. Kanske beror det på att de är så ärliga. Kanske beror det på att jag är rädd att inte uppfattas som kul i deras närhet. Kanske jag inte ens behöver vara rolig. Jag vet inte. Men jag fortsätter försöka, för någon dag måste den rädslan släppa, eller hur?

Så, när chefen frågade mig om jag ville dela ut glass till minstingarna på Konsums stora barnkalas nu till helgen tackade jag ja. Grubblandes över varför alla helt plötsligt tycker att jag skulle vara perfekt som clown. Är det för att jag flamsar så mycket? Eller tror de att jag har bra hand med barn? Måhända att någon ser till min estetiska bakgrund och tror att jag kan spela teater? Dom kanske tycker jag är fånig? Hur som helst så håller jag tummarna för att det ska gå vägen. 

Om inte annat får jag gömma mig bakom glasslådan, le stort och hoppas att dom nöjer sig med de frusna godsakerna. 

För jag är ingen clown på riktigt. Jag må vara positiv, men inte till den grad att jag är naiv och omogen. 

Jag försöker bara sprida lite ljus omkring mig, på mitt eget knasiga sätt.

Ha en fin fortsättning på veckan, så kanske vi ses på lördag

/Annalunda

Kramsjuk.

Söndag. Seg söndag. 

Mr Sambo är och repar, jag fick dispens eftersom jag jobbat 13 dagar i sträck. Istället ligger jag och myser solo allena under täcket, i hopp om att herrn snart ska vara tillbaka. 

Jag är både seg och kramsjuk. Längtar efter att ligga nära Robert och kolla fortsättningen på Heroes. Precis som vi gjorde i Kalix när vi precis börjat "kila stadigt" (haha, vilket styggt uttryck). 

Segheten är ett resultat av gårdagen. Syster, svåger och Krille skulle komma förbi här och spela sällskapsspel. En lugn trevlig sammankomst på lördagen. Hur gick då det? Jo!

Rätt som det var hade vi huset fullt med folk, vinflaskor korkades upp och tomma ölburkar började efterhand samlas till en fin liten hög på diskbänken. Vad som skulle vara en stilla afton med frågespel och körslaget blev en röjigare version av nämnda istället. Kul! Så, idag vill jag bara kramas och ta det lugnt.

Kom hem Robert!

Hoppas ni haft en fin helg och får en dunderfin vecka!

/Anna

Jag kan inte sova!!

Huvaligen, alarmet ringer 6.20 och jag är inte det minstanste trött..

Så jag fördriver tiden med sudoku, musik och egofotograferande.

Blir jag tröttare? Ptja, hoppas det!

/Annalunda

Annas kväll.

Pojkvännen är på pokerkväll med grabbarna, så för första gången på 2 månader har jag lägenheten för mig själv. Det känns helt fantastiskt!! Jag tycker så otroligt mycket om min andra hälft och det finns alltid utrymme att göra det jag vill även när han är hemma, men det går inte att bortse från det magiska att vara totalt ensam hemma. Ingen att ta hänsyn till. Bara jag. 

Då jag ska upp och jobba i ottan imorgon kommer inte myset kunna fortgå så länge till, men likväl. Egentligen skulle syster ha kommit förbi en sväng, men hon hade besök och jag ville ta chansen att få rå om mig själv en stund. Sagt och gjort!

Jag kan erkänna att jag inte gjort så många revolutionerande saker under kvällen. Faktiskt mest bara hängt vid datorn. Dock har jag varierat mig! Kikat in på Facebook, tittat på repriser på kanal fem:s hemsida, legat ner i soffan, suttit upp i soffan... och all musik jag hunnit plöja igenom sen! Just nu lyssnar jag på Bill Cantos, efter ett tips från en "gammal" Kalix-klasskompis. Det svänger! Hurra för Spotify!

Nåväl, även om jag inte gjort så mycket produktivt av min tid som gräsänka är jag ändå nöjd. Jag ska njuta en stund till av ensamheten, och när Robert kommer hem kommer jag krama honom lite hårdare än vanligt.

Önskar er en trevlig helg!

/Anna

"Little boxes..."

Klockan har slagit tolv och jag har inte gjort många knop idag. Eller, snarare inga knop alls! Slog upp ögonen för inte så länge sen och smög ut i vardagsrummet (ville inte väcka sjusovarsambo) för att vakna till liv och filura ut nån god frukost. Med frukostbricka är det tusen gånger lättare att få upp Robert utan att det blir diskussioner nämligen ;)

Det är inte klokt vad lätt det är att vända på dygnet! Schemat jag har nu var vid första anblick fantastiskt, men jag har enbart sovmorgnar och lever därefter också. Nattetider bjuder på så många möjligheter! I går kväll kom jag hem relativt sent efter ett fackmöte och träningspass på Gold's, så när mörkret hade fallit för länge sedan satt jag och sötnöt och spelade kort. När klockan började närma sig ett blev vi sugna att kolla lite "data-tv" (perfekt att kunna använda datorn som dvd-spelare/kolla serier på nätet) i sängen innan det var dags att slumra in.

Vi kikade på en serie som heter Weeds. Den handlar om en kvinna som förlorat sin make och ska försörja sina barn på egen hand, och då hennes ekonomi är väldigt skral börjar hon sälja marijuana (weeds alltså). Samtidigt lever hon som alla andra, men med denna lilla hemlighet. Ganska underhållande! 

Nä, jag tror minsann jag måste hitta frukostinspirationen i köket. Öppna kylskåpsdörren? Bra början!

Ha en fin torsdag!

/Anna

Satt på plats

Efter att ha varit förlorare alltjämt och hela tiden har Robert på senaste tiden vunnit när vi spelat Betapet. Idag satte jag honom på plats! Trodde han att det skulle bli tradition att stå på vinstpallen?

Icke!

Muahahahaha...

/Anna

Prata med papper.

Nyss hemkommen från syster yster där vi haft myskväll med nostalgi-tv. 

Ganska snart efter att jag ankommit hem till henne började vi prata om att "det vore ju gott att ha något att tugga på". Karin beklagade sig över att de inte hade så mycket frukt hemma. 

Själv föreslog jag att vi kunde gå på Videoteket och köpa lite smågodis eller nåt, vartefter syster smiter iväg och börjar slamra i skafferiet.

-Vad är du sugen på? ropar hon, och när jag tittar in i köket möts jag av följande syn:

Snacka om att vara förberedd för krissituationer! Det var bara att välja och vraka bland fett och socker. Jag var lyckligtvis ganska "ny-äten", så jag nöjde mig med några sura remmar och Karin följde mitt exempel. Med godiset i hand parkerade vi i varsin fåtölj och påbörjade vår resa in i barndomen....

Magnus, Brasse och Eva är riktiga genier! Snacka om att ha hittat ett toppenbra koncept för att både underhålla och undervisa. Bokstäver och siffror invävt i musik och komedi, lurigheter och klurigheter.. När jag var liten älskade jag tv-programmet och idag väcktes den där kärleken på nytt. Då tyckte jag om när de sjöng, lattjolajbanlådan och när jag fick räkna de tecknade gubbarna som dyker upp emellanåt. Nu sjunger jag med i låtarna igen, men skrattar åt skämt som jag inte förstod då jag var en plutt (säkert inlagt för att föräldrarna ska ha lite behållning av programmet också) och nickar imponerande åt hur bra upplagt det är. 

En scen som fick mig att tänka efter var när Brasse undrade varför Eva satt och förstörde papper med konstiga krumelurer. Hon förklarar att hon sitter och skriver brev, men Brasse kan inte förstå att hon inte hellre ritar fina bilder än detta fula klotter. Eva säger åt honom att det går att "prata med papper", vilket får honom att börja asgarva. "Haha, prata med papper? Hej hej papper.." 

Ganska fantastiskt att skrivspråket utvecklats. Att jag kan sitta här och printa ner olika kombinationer av dessa krumelurer, och ni som läser förstår vad jag vill berätta. 

Häftigt, eller hur?

Så, det är vad kvällen gav mig; en mycket trevlig stund med syster Karin, sockerchock, en dos nostalgi och några funderingar över livet. 

Tack för idag!

/Anna

PS: Läste upp blogginlägget för Robert innan jag skulle publicera det, och han vill att jag ska meddela att han vunnit 2 gånger över mig i Betapet ikväll. Jag kanske borde öva lite mer på de där bokstavskombinationerna ;) DS.

Hipp hipp...

...hurra för sovmorgonen som stundar! 

Hela min kropp och själ vibrerar av glädje över att slippa ställa väckarklockan (läs: alarmet på mobiltelefonen, det är en ny tid nu) imorgon (läs: idag, det är en ny dag nu).

Tänker mojsa ner mig i sängen med nr 67 i min sudoku-bok och därefter låta ögonlocken sakta falla närhelst John Blund kallar på mig. 

Och sen tänker jag sova som jag aldrig sovit förr! 

Säng säng säng, sova sova sova, säng säng säng...

/Annablunda

Däckad säck.

Nu kommer den, den riktiga tröttheten. Jag känner mig nästan förvirrad, tappar fokus och vill bara sova. Men samtidigt vill jag njuta av den enda lediga kvällen den här helgen, så jag hänger kvar några timmar till. Robert har satt potatis på kokning och utlovar "hem-stampe pärer'n" (potatismos) och "fiskpinnar" (fiskmos i panerad pyjamas). En fröjd för magsäcken!  Passar speciellt bra nu när soffpotatiga jag känner mig som mos i min pyjamas. 

Idag efter jobbet repade Hotspots för första gången sedan vår kära Martina flyttade till Göteborg. Det var konstigt.. Tjejen som egentligen skulle börja sjunga med oss fick lov att tacka nej på grund av späckat schema i höst, så idag har vi spelat med en tjej som heter Sara. Hon verkar duktig, lite blyg, men vi ska nog smitta ner henne med våra galenskaper. Det blir nog bra!

Höstmarknad har det också varit i helgen. Samma lika som alla år: Folkinvasion, kyla, försäljning av onödiga prylar, gissa-vikten-på-grisen-Nipus-tävling, barnkaruseller och människor som både bringar cigaretter och hundar in i trängseln. Men, det är ju tradition att gå dit, så vi plockade fram våra vassa armbågar och tog en sväng på området igår. Fötterna var frusna och börsen full när vi kom hem, men trots allt kändes det skönt att ha varit dit. Mor och far var med, och det är alltid mysigt att umgås med dem!

Snart är maten klar. Så jag avrundar här.

Imorgon börjar en ny vecka med nya härliga möjligheter! Efter jobbet ska jag och Robert hälsa på en arbetskompis som spelar bas, och där vankas lite musicerande. Kul kul!

Ha en trevlig kväll

/Annalunda

Avsaknad av inspiration.

Därav så få inlägg här på sistone. 

Det har varit mycket jobb de här senaste dagarna, och mer kommer det bli. Men jag är glad, behöver verkligen jobba! I dessa kristider är det bara att klamra sig fast vid de arbetstider om bjuds. Dock kan jag bli lite trött i tanken, och det sprider sig lätt till mina bloggande fingrar. 

Men nåväl, en liten ansträngning då: 

I början på veckan var det trevligt värre. På måndagen hade vi besök av Jessica, Millie, Thiaba, Astou, Soda och Lamp. Sistnämnda har inte varit i Sollefteå på över en månad, så det var roligt att träffa honom igen! Och tjejerna, vad kan jag säga, de är alltid roliga att träffa! Härliga människor med massor av energi och en förmåga att locka fram många glada skratt! Vi myste lite med middag och dansmatta (ett tv-spel där du står på en matta och ska trampa på pilar som motsvarar de som flimrar förbi på tv-skärmen, svårt men klurigt). Hoppas på fler sådana kvällar snart (då Astou o Thiaba kan stanna lite längre).

På tisdagen hälsade jag på söt liten syster en sväng. Vi invigde mig lite smått i tv-serien Desperate Housewifes (efter första intrycket måste jag säga att det var ganska underhållande). Tyvärr har jag inte hunnit umgås så mycket med henne den senaste tiden. Det är ruskigt trist. Blir ändring på det snart, basta! Hon är en mycket fin människa, och för varje år som går och vi mognar på oss så blir det mer och mer intressant att prata med varandra! Tack Karin för att du finns och har överseende med snurriga mig!

Ja, sen var det inte så mycket mer. Jobb, jobb och lite mer jobb. Har börjat skola in mig som personlig assistent nu och det känns lugnt. 

Men nu är jag trött. Och jag ska sova. 

Återkommer när tankeverksamheten är i synk.

Tjipp o hej

/Anna

Oktober!

Denna månad händer det grejer minsann!

Idag startade en tävling på jobbet i samarbete med tappa.se. Alla intresserade har tilldelats en räknarmanick och under 31 dygn ska vi leva tillsammans med denna lilla plastdosa som följer varje steg vi tar. Ja, ni gissar rätt - Det är en stegräknare!

Främsta syftet med det hela är att inspirera människofolk till att röra på sig. Jag lovar, mig har de fått fast! Är förvisso bara första dagen, men jag känner hur vinnarinstinkten pulserar i mina blodådror. Har varit ute och spatserat både en och två gånger innan jobbet, och väl där tog jag varje tillfälle i akt att stiga upp från kassastolen. Tänkte nästan ta en promenad till nu, men jag måste nog hejda mig lite så jag inte går ut alldeles för hårt, för då vet jag att det blir motsatt effekt. Jag är i alla fall jätteglad att ha gått över 17 000 steg idag!

På lördag är det sjukhusrevy. Tror minsann det var min kära mor (eller hon och pappa tillsammans) som kom på den smarta idén att underhålla med revy på sjukhusets personalfest för 6 år sedan. Detta blev oerhört uppskattat och har omvandlats till en traditionell skrattfest varje år landstingsnissarna ska samlas till galej! Jag har fått min beskärda del av framgångskakan genom att spela piano till låtarna de framför. I år har vi Robert på gitarr, Karl-Göran på bas och Peter på trummor. Det är riktigt trevligt att få spela med dessa duktiga och trevliga grabbar! Plus att revykonceptet är lika klockrent och tokroligt som det alltid har varit! Förutom mor o far är även syster och svåger med i teaterensemblen och bror kommer hem för att sitta på första parkett. Som det ska vara - jag älskar det! Fina fina familj...<3

Nästa vecka ska jag skolas in som personlig assistent-vikarie. Jag hoppas ju givetvis på mer jobb på Konsum i höst och vinter, men eftersom räkningarna tyvärr inte anpassar sig till inkomsten, och inkomsten inte räcker till mitt fulla nöjesbehov, så tänkte jag att jag kanske kunde fylla lite ledighetsluckor med några timmar betald omsorg. För drygt två år sedan jobbade jag med den här personen, så jag behöver bara friska upp minnet lite. Tror det blir bra!

Den absolut största och mest spännande händelsen i oktober är Boston-resan! Jag kan knappt bärga mig till det är dags att flyga över Atlanten och träffa Anneli, träffa de galna amerikanerna och spana in läget där borta! Tack vare Annelis rekommendation bestämde vi oss för att åka över Allhelgona-helgen, tänk er Halloween i USA! Oj oj oj, så spännande! En annan fantastisk grej med resan är att jag ska hälsa på kusin Erika dagen innan avfärd. Eftersom det är så många år sen vi sågs känns det nästan lite nervöst! Stor-kusin och lill-kusin... 

Ja, oktober. 

Månaden då pappa har två namnsdagar. Då frosten successivt stannar lite längre för varje morgon. Då snön kanske hälsar på en dag. Då mörkret får värmeljus-försäljningen att öka radikalt. Och då jag stickar mössor som en besatt ;)

Må denna månad bli den bästa hittills i år!

/Anna