Fredag igen?

 
Jag förstår inte det här.

Tiden går inte längre. Den rusar. Flyger. Ibland känns det som det går så snabbt att alla dagar smälter ihop till en enda.

Jag tycker det är läskigt.
Läskigare än Halloween.

/Annalunda
 

Smakar på ord

 
Idag är det en dag att bära lila på. Citat från facebookgrupp: "Gör du det säger du "it gets better" till alla HBT-ungdomar (och vuxna) i Sverige som ännu inte har mod att vara öppna."

Dessvärre äger jag ingenting lila. Inga kläder, inga smycken, ingenting. Jag jobbar dock på att få en lila tunga genom att suga på karameller. Ett bidrag likväl!

Hursomhelst.. Jag började upprepa ordet "lila" för mig själv och efter ett tag insåg jag hur konstigt det låter. Som alla ord gör när man säger dem om och om igen.

Igen. Igen. Igen. Igen. Igen. Visst är det ganska lustigt? Låter en aning skumt? Och ser skumt ut dessutom!

Ja, så det är det jag pysslar med idag. Smakar på ord och jobbar på att göra tungan lila.

Ha en bra dag! LILA!!!

/Annalunda
  

Underbart är kort

 
Det kändes som det skulle vara en evighets ledighet, men nu är det bara 45 minuter kvar till bussen går. Fyra dagar känns som 4 timmar och jag önskar att det gick att stanna klockan så jag fick vara här ett litet tag till.

Men men. Tiden går och går, det är ju som det är.

Jag har haft en riktigt skön helg hemma med familjen! En välbehövlig paus ifrån huvudstaden. Nu tar jag med mig den friska luften och nya energin ner. Kvar lämnar jag halva min lugg och förhoppningsvis några trevliga minnen till mina nära.

Hej då Sollefteå!

/Anna
 

"Packa pappas kappsäck"

 
Jag håller på att ta spjärn för att gå till attack mot resväskan. Den ska fyllas med lämpligt många saker, som underlättar och passar min vistelse uppe hos familjen över helgen.

Ja, imorgon åker jag! Äntligen!
Men jag har tappat stinget vad gäller att packa...

Robert satte vänligt fram själva väskan, men påstår att jag själv måste sköta resten. Istället spelar han tv-spel och jag knapprar på datorn.

Nä. Nu går jag. Packelipackpack!

/Annalunda
 

Babbel

 
Jag har blivit en som babblar.

Ibland går det inte att hålla käften även fast jag inte har något vettigt att säga. Det bara sprutar ur omständiga meningar genom kakhålet och det irriterar mig. Folk blir säkert störda när jag uppehåller dem också, speciellt då jag ibland kan ha svårt att komma fram till poänger. Ungefär som när jag skriver. Jag slutade skriva dagbok för många år sedan, bara för att jag fick kramp i handen av allt meningslöst pladder jag försökte printa ner. Nu kommer det ut genom munnen istället.

Jag har blivit en som babblar.
 
(men jag är snäll ändå)

/Anna
  

Bara några dagar kvar...

...tills jag får åka hem till familjen och samla lite kraft och energi. Allt runtikring mig påminner om hur skönt det ska bli att åka hem.

Håret är ett enda ris och luggen hänger för ögonen, i väntan på att makalösa syster ska trolla bort den, köttfärslimpan jag gjorde igår smakar inte ens hälften så gott som mammas, tv-serierna börjar ta slut så bror ska få uppdatera mig om vad som är värt att ladda låna hem, pappa ska få spela upp sin älgjaktslåt...

Ehm, låter lite som jag kommer utnyttja de stackarna när jag kommer hem. Men givetvis kommer jag göra det! Jag ska utsätta dem för kramar och massage och vaniljbullar och små hjärtan!

Är det inte torsdag snart?

/Anna
  

Inget nytt under solen...

 
...förutom en jädra massa blåst.

Några av mina hjärnceller verkar ha hakat på vindarna, för de senaste dagarna har jag varit alldeles tom i skallen. Trots att jag använt både mössa och halsduk har både nacke och huvud råkat ut för värk. Känner mig rätt blåst med andra ord.

Det roligaste som hänt i veckan är att gruvarbetarna i Chile fått komma upp ur mörkret. Vilken grej! Jag skulle nog inte klara av de där veckorna under jord, trots att jag ibland gräver ner mig under täcket långa perioder. Men det är självvalt. Hoppas de där männen lyckas hitta balans i livet och inte stannar kvar på djupet.

Ha en trevlig helg!

/Annalunda

Förresten: Stavgångsligan är fortfarande ute och härjar med papperskorgarna på morgnarna. Hoppas de hittar något roligt.
  

Om ni ville veta

 
Eftersom de flesta (nästan uteslutande alla), som läser min blogg är familjemedlemmar eller nära vänner tänkte jag att ni ville veta vad jag har pysslat med i helgen! Eller hur?

I fredags träffade jag Elina. Vi åt skräpmat och kollade gratis stand up-komedi. En kvinna från Västerbotten, som diktade/agerade på riktig västerbottninska, fick mig att känna mig lite som hemma en stund.

I lördags hade vi höststädning med grannarna. Det klipptes gräs, krattades löv, putsades fönster och norrlänningarna oljade in träräcket på loftgången. Fikastunden med hembakat och Baileys i kaffet avrundade en trevlig förmiddagsaktivitet.

Senare tog vi en promenad in till "stan" och inhandlade ätbart och drickbart för kvällen (bara vi två, grannarna fick klara sig själva). En god middag med gott vin, samt en god film fick stå för kvällsunderhållningen. Gitarren åkte fram en sväng, likaså stickningen.

Igår åt vi glass och kollade tv-serier i sängen nästan hela dagen. Efter mörkret lagt sig kom en vän på visit, så vi flyttade vårt tv-seriemaraton till vardagsrummet istället.

Sådär, nu vet ni! Känns det inte bra?

Och viktigast av allt: Vad har du gjort i helgen?

/Annalunda
  

Whiskey in the jar

Detta inlägg började med en argumentation:

Jag: Hur stavas visky?
Robert: Dubbelve, hå, i, ess, kå, e, y
Jag: Men, är det ett e innan y även fastän vi är i Sverige?
Robert: Whiskey är whiskey över hela världen.
Jag: Säkert?
Robert: Säkert!

I vårt förhållande litar vi inte på varandra (åtminstone inte när det gäller veta-bäst-relaterade saker) så jag var givetvis tvungen att dubbelkolla med Wikipedia.

Whisky (tidigare även visky) stavas whiskey i Irland och USA (båda stavningar i Kanada) och är en spritdryck gjord på spannmål.

Robert från vardagsrummet: Hehehe, whisky! Jag såg just det på tv:n (han kollar på Simpsons, reds. anm.)
 
Vi kan nu konstatera att mitt tvivel om e:et var berättigat och jag kan komma till poängen med det här inlägget:

Pratade med storebror tidigare ikväll. Han har, tillsammans med svåger och ett par till, lagt in en slant på att hyra ett whisky-fat under tre år och däri lagra deras egen spannmålssprit. En ganska intressant investering, som inte kommer ge någon utdelning förrän om 36 månader.

Jag är imponerad! Själv har jag tålamod som en gnu (de gillar snabba ryck) och kan knappt beställa en pizza utan att gå under av rastlöshet innan jag har fått den i min ägo. Att då vänta 3 ÅR på lite dricka skulle vara förödande för min karaktär.

Men jag önskar er all lycka till er whiskybebis! Hoppas den växer sig stor och riktigt riktigt stark!

/Annalunda
 

Stavgångsligan

 
Jag har sett dem två gånger nu, det äldre paret iklädda exakt likadana träningsoveraller och med ett par gångstavar i nävarna. De arbetar tidigt på morgonen.

Första gången mötte jag dem efter gångvägen, där de först hastigt stannade till vid en soptunna och kollade ner i den, sen delade upp sig och gick i olika riktningar. De såg ut att ha ett hemligt uppdrag, där de hastigt tog sig fram med stavarna klickande mot asfalten. Jag vände mig om och såg att de slöt upp igen efter ett tiotal meter.

Imorse hade de hunnit till det lilla torget. Samma dressar, samma stavar, samma systematiska utforskning av soptunnor.

Vilka är dessa människor? Vad vill de med soptunnorna? Jag kunde inte se att de bar på någon påse med pantburkar (vilket brukar vara målet med att gräva bland skräp) och de såg inte direkt fattiga och hungriga ut där de hurtigt spatserade fram i sina fina overaller.

Jag tror att de är stavgångsligan. Utan hämningar.

/Annalunda
  

Ordbajs

 
De senaste dagarna har jag försökt vara duktig och uppdatera här, men då jag mött motstånd efter motstånd (problem att logga in, fönster som stängs ner utan förvarning osv) har jag gett upp.

Jag hade många roliga saker som jag försökte sätta på pränt, men nu känns det nästan för sent att dra upp det. T.ex. mina funderingar över värdet på olika ord eller uttryck som egentligen betyder samma sak (varför det låter finare att säga dinera än att man ska dra i sig lite käk) eller berättelsen om kvinnan som tyckte jag såg svullen ut när jag log och indiern som en timme senare ville ta kort på mig för att jag var så vacker.

Nåväl, de tillfällena är förbi.

Nu har jag precis vinkat av Robert (vi har varit tillsammans i 3 år och 8 månader, firades i fredags, hurra för oss!) och gjort sällskap med dator och How I Met Your Mother i sängen. Mina senaste garninköp har resulterat i två nya mössor och jag har ett par kapitel kvar på Tusen strålande solar. Påbörja och avsluta avlöser varandra med en rasande fart.

Den här helgen har handlat om vila, kreativitet och egentid kontra kvalitetstid med pojkvän. En skön helg! Ikväll lägger vi till lite musikalitet då Fanny kommer förbi för att jamma. Mera plus!

Eftersom ni läser detta kan jag påpeka att bloggen funkar igen. Bra va?
Schas nu! Iväg med er och gör nåt roligare!

Söndagsklapp på kinden,

/Annalunda
 

Mig kan ni inte lura!

 
Första oktober idag? Nänä, försök inte! Jag vet att det varit oktober tidigare!

/Annalunda