Lillasyster har blivit stor

    
Text och musik: Anna Gideonsson

Lillasyster har blivit stor.
Tiden går, snabbare än man tror
Jag minns en tjej med lockigt hår
Som inte kunde prata rent på flera år

Sjöng så fint på engelska, som bara hon förstod
Täckte alltid tv:n, jag beundrade hennes mod
Ville ha applåder och hon bugade där hon stod.
Men det var då, och vi var små


Lillasyster har blivit stor
Hon växt ikapp både mig och storebror
Men jag minns vi lekte förr
Som när vi sprang ikapp på knä, från en mattskarv till en dörr

Jag kom alltid först, men hon blev bättre dag för dag
Kämpade, gav aldrig upp. Till slut förlorade jag
Fast vi tävlade mot varann var vi på samma lag
Ja, det var då. Men än är det så


Lillasyster har blivit stor
Åren går, snabbare än man tror
Men jag minns det som igår
När hon kom till mig, då hon tyckte kärleken var svår

Romanser har passerat, ingen måttet höll såklart
Lillasyster ville ha nån rolig, snygg och smart
Äntligen en dag började kärleken ta fart
De sågs på dans. Hon blev snart hans


Lillsyster, nu är du stor
Men lilla Karin ännu i hjärtat bor
Jag säger nu som jag sa då:
Du klarar allt och alla mål kan du nå

Lillasyster, du är mig kär
Och jag förlitar mig på Henric här
Var nu rädda om varann
Lev ett lyckligt liv, som hustru och som man

Skratta och ha kul, se till att livet fylls med flams
Bråka lite lagom, men se till att somna sams
Acceptera svackor, ta er starka ur allt trams
Det är ni två. Vackra som få
Kärlek bestå, när ni samman gå.


Lillasyster har blivit stor...

/Anna
 

Smålandsgifteri!

 
Åter i vardagen. Inte så tokigt det heller i och för sig, men helgen har varit magisk!

Karin och Henrics bröllop var så vackert! De var vackra, vädret var vackert, kyrkan var vacker, talen var vackra, maten var vacker, blommorna, människorna, platsskyltarna, presenterna var vackra. Allt var så vackert!

Jag tror nog att nästan samtliga fällde minst ett par tårar. Själv är jag otroligt tacksam att jag tog vattenfast mascara! Värst var det när jag och Anna (brudgummens syster) skulle sjunga för brudparet i kyrkan. Det gick smidigt att spela, men när jag lyfte blicken och såg min älskade lyckliga syster i sin vita klänning stråla mot mig så brast det. Sången sprack och Anna räddade situationen. Men det blev känslosamt och fint ändå!

Allt har varit så trevligt där nere. Vi har hushållit hemma hos Henrics föräldrar och det var riktigt mysigt att ha familj och vänner så nära! En enda stor hög med kärlek.

Jag lyckades dessutom få färdigt sången jag skulle sjunga för syster på bröllopsmiddagen. Den blev ganska bra om jag får säga det själv! Och syster tyckte om den!!

Ja, nu är det bara att vänja sig vid Karins nya efternamn. Nu heter alla tre syskon olika. Men banden emellan oss kommer aldrig att försvinna! För det är jag tacksam.

Min familj är helt fantastisk! All kärlek till er!
Hoppas vi ses snart igen!

/Anna

Bröllop!!!

 

Idag gifter de sig! Världens bästa lillasyster och Smålands redigaste karl!
Jag kommer gråta, jag kommer skratta och jag kommer inte förstå att det är sant!

I mina ögon är hon fortfarande en liten tjej, men egentligen är hon en vuxen vacker kvinna och idag får hon hon sitt hjärtas prins!

Kärlekens dag.

Karin+Henric=sant.

Måste skynda iväg och fixa vattenfast mascara...
Vill ju inte se ut som en tvättbjörn på dessa fina människors bröllopsdag!

/Anna
  

Morgonstund har guld i mund.

  
På morgonen kliver jag upp oförskämt tidigt och måste bege mig till jobbet. Det är besvärligt att kamma håret, klurigt att sminka sig, arbetssamt att hitta kläder och dessutom måsta ta på sig dem. Allt känns tungt och motigt och jag vill helst bara smita ner under täcket igen och vara där resten av förmiddagen.

Men så kommer jag ut i friska luften, tar ett djupt andetag och hittar början till något som kan likna ett vaket tillstånd. Fåglarnas kvitter ger mig ytterligare kraft och har jag tur springer det förbi någon ekorre eller kanin som lyfter humöret ännu ett snäpp.

Någonstans på vägen mellan min lägenhet och tunnelbanan väntar en sista väckarklocka som fyller mig med en stor dos positiv energi innan det är dags att kliva på tåget till jobbet.

Två män är på väg åt motsatt håll, varje morgon. Efter att ha gått förbi varandra flera dagar har vi börjat hälsa på varandra. Jag vet inte vilka de är eller vart de ska, men våra "hejanden" har skapat ett litet osynligt band mellan oss. Vi möts, vi ler, vi hejar, sedan fortsätter vi i olika riktningar.

Mitt leende hänger kvar. Jag tycker det är så fint det där lilla ögonblicket. Det kostar ingenting att bjuda på ett vänligt hej och det har de här männen förstått.

Jag gillar det.


För ett tag sedan kom det en grupp besökare förbi receptionen där jag jobbar. Jag tittade upp, log och försökte hälsa på dem. Det var sex personer som hejade tillbaka. Av cirka trettio.

Kanske hade de andra inte råd att dra på smilbanden. Eller så åker de bil till jobbet.
 

/Annalunda

Hej!

    
Jag har haft annat för mig några dagar än att sitta här och knappra, så nu har det liksom stockat ihop sig och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Nåväl. Vi provar

Helgen var fantastisk! Avkopplande framförallt.
Robert har fått jobb (grattis till honom!), så jag har haft rejält med ego-tid medan han spenderat dagarna på arbetet. Det är något särskilt med att ha lägenheten för sig själv! Jag älskar det! Sedan blir det så mycket trevligare när herrn kommer hem igen...

På lördagen var syster och kompani på genomresa, med mål Småland. De gifter ju sig på lördag, de rackarna! Min lilla lilla syster ska byta efternamn och lova evig trohet och hela faderullan. Stort!

I söndags träffade jag Elina och åkte bubbla utanpå Globen. Vilken utsikt! Sedan promenerade vi bland andar och andra på Skogskyrkogården.

Skön helg, alltså.
Och nu är vi mitt i veckan igen. Löningsdag.

På jobbet är det bitvis fullt upp, det är skoj! Folk har samlat energi under sommaren och använder upp den lika snabbt igen. Jag har hälsat på Elina och fått proffshjälp med fotoprogram (förlåt Elina, jag har glömt allt igen, det enda jag kommer ihåg är vår finska konversation och låten om Kristus). Vidare har jag filurat på vad som ska packas med inför Smålandsresan (imorrn åker vi) och väntat på paket som börjar på i - iPhone, iLife, iPhoneskal.

Sådärja, visst blev det ett inlägg!

Nu ska jag håla papper och dricka cafe au lait.

Morsning

/Annalunda
 

Torsdagen

  
Torsdagens höjdpunkter:
- Förbihoppande kanin på väg till tunnelbanan.
- Trevlig diskussion med gäst på brittisk engelska.
- Syndigt god buffé på Kinamuren (restaurangen, inte själva muren).
- Stickar- och virkarstuga på en bänk i Vasaparken.
- Sällskap av två kaninungar vid ovanstående aktivitet.
- En värmande pojkvän på sätet bredvid i tunnelbanetåget hem.

Torsdagens citat:
R-M: "Finns det hjärter, så finns det rum för stjärter."
Jag: "Här sitter vi, håller på med handarbeten och pratar kolonilotter. Är vi tanter?"
Okänd x2: "Åh, vad mysiga ni ser ut där ni sitter och stickar!"
Robert: "Virk? Virk är coolt. Jag gillar virk!"

Röda trådar genom torsdagen:
- Härliga människor.
- Garn (dock inte rött).
- Asiatiskt käk.
- Intressanta uttryck.
- Kaniner.

Roligare än så blev det inte!
Mors!

/Annalunda
  

Min första Stickarstuga på Kafé

  
Hej alla glada och ni övriga!


Kom ju på också en annan premiär, nämligen att sticka (dubbel bemärkelse, notera) på kafé efter jobbet. Detta går av stapeln redan ikväll!

En ny kamrat på jobbet kom med det eminenta förslaget att dra på kafé med garner och stickor och mönster och spendera en hel kväll drickandes te, stickandes alltmöjligt och surra bort en massa tid. Det passar mig alldeles utmärkt - Jag gillar både att sticka, fika och prata. Topp!

Så, Anna + stickarstuga på kafé = sant!

/Annalunda
 

Min första After Work.

 
Hej alla glada och ni övriga!

Imorgon är jag inbjuden på grillbaluns efter arbetet. En kille som jobbat här ett år är på väg tillbaka till Tysklandet och ska därmed stå för ölen.

Jag har hittills missat alla efter arbetet-upptåg, så det ska bli jätteskoj att hänga med på det här! Det är tråkigt dock att människan som styrt upp detta ska sluta strax. Men man kan väl inte få allt gissar jag!


Nåväl, Anna + after work = sant.


/Annalunda
  

Några tankar..

  
Jag tycker det är kul att trycka först på stoppknappen för att Lidingötåget ska stanna på nästa station. Det får mig att känna mig viktig. Jag stannar tåget.

Borde det inte införas en regel om att kvinnorna måste fälla upp toalettringen efter sina toabesök, för att underlätta när männen ska gå på dass? Jämställdhet, eller hur?


Ptja, mycket mer än så hade jag inte att säga!

Tjipp o hej c",)


/Annalunda
  

Experiment

Jag håller på att kika vad som går att göra här.

Just nu provar jag att länka vidare till något, med en ny rubrik.

Klicka HÄR och berätta vad som hände :)

Eller varför inte trycka på denna långa knepiga rad.
Händer nåt?

Måste spara detta nu och testa..

/Annalunda

Funderingar för stunden

Om frukt är godis, borde då inte godis vara frukt? Och eftersom man bör äta tre frukter om dagen (enligt vissa restriktioner) borde det innebära att en chokladkaka eller två bara är hälsosamt för mig.

/Annalunda

Välkomna tillbaka!

Nu är de här igen.

Alla lyckliga som semestrat i veckor medan jag suttit halvt sysslolös på arbetet.

Men ordningen är återställd och jag ska fylla pärmar!
Jippie!

/Annalunda

Vigsel och skoj i Uppsala

Erika hjärta Per.

Kusin var så vacker, herrn var så stilig och bröllopet helt fantastiskt! Människorna som var med var trevliga, maten god och vädret tipptopp.

Ett av de sötaste inslagen under dagen var när hela sällskapet vandrade från brudskålen till festlokalen och vi passerade en liten flicka som frågade sin mor: "Varför är det så många prinsessor här?"

En klockren underförstådd komplimang.


Tack för att vi fick dela glädjen med er denna dag!
"Rördheten" sitter fortfarande i.

/Anna

Loppet börjar strax...

Är på språng till Uppsala.

Här ska det bröllopas!!

Att jag är trött som en GNU kan inte hjälpas ;)

/Annalunda

Vem vann?

Det är många bröllop nu.

Kusin gifter sig i morgon och lillasyster skrider fram till altaret om två veckor.


Då jag var liten och hade varit på ett bröllop frågade min fasters man mig:

- Vem vann?
- Vadå vann?
- Ja, men vem vann loppet?
- Vilket lopp?
- Brö-loppet!

Jag tyckte det var bland det roligaste jag hört!

Tyvärr uppskattar inte min omgivning skämtet lika mycket som jag.

/Anna

Dressed for success

På fötterna har jag ett par skor där ena halvan av sulan håller på att ta ut skilsmässa med den andra halvan, upptill har jag en klänning som tappat en knapp framtill.
Båda missödena upptäcktes när jag väl kommit till jobbet. Hurra.

Där knappen suttit har jag nu lyckats knyta ihop ett par trådar, så det åtminstone nästan inte märks något. Skorna gömmer jag flitigt under receptionsdisken.


Jag får helt enkelt distrahera folk genom att slänga med mitt okammade hår och fladdra med de mascaraklumpiga ögonfransarna genom mina smutsiga glasögon, så märker nog ingen något.


Så gör vi.
Fan, vad jag är snygg!

/Anna

"Prisa Gud.."

Nu har skatteåterbäringen äntligen kommit!

Igår dök det upp, det fina utbetalningskortet som man kan lämna till banken så de trollar in siffror på kontot. Jag tillhör inte den bortskämda skara som kan ringa ett litet samtal och därmed få pengarna till midsommar, utan jag fick vackert skicka in pappersdeklarationen och har därför fått vänta ända tills idag.

Men jag deppar inte; Alla ni andra har säkert spenderat era slantar, medan jag har mina kvar!

Hah!

/Anna

Mardrömmar och magont

Innan jag skulle somna igår svoschade bilder genom huvudet i en rasande fart. Jag satt i en bil och BANG körde jag in i en vägg, TJOFF flög jag utför ett stup, SVISCH åkte jag ner i en sjö.. Så där höll det på. Jag försökte tänka på annat men min trötta hjärna bara matade på med otäckheter.

Till slut lyckades jag somna.

Efter en stund drömmer jag att jag kör bil igen och somnar bakom ratten. Somnar och somnar och sällskapet väcker mig och till slut är jag inte i bilen längre utan ligger ner någonstans bredvid min syster och sover. Jag försöker vakna. Paniken växer när jag inser att jag är fast i sömnen. Jag försöker skrika så min syster ska höra mig och väcka mig, men det blir bara mer obehagligt och när jag till slut lyckas vakna av mig själv sover jag fortfarande. Ännu mer panik - hur djupt sover jag egentligen, hur tar jag mig härifrån? Jag fortsätter skrika - JAG MÅSTE VAKNA!!

Till slut lyckades jag vakna. På riktigt.

Jag funderar på om det var så nyttigt att köra bil i söndagskväll i regn, mörker och dimma. Visst var jag trött, men jag höll mig ändå skärpt och var inte alls "sovtrött". Men kanske ändå att en liten oro satte fäste där och spökade för mig igår. Troligen.

Drömmar kan vara otäcka. Fortfarande idag har jag ont i magen, känner mig orolig. Det är inte klokt vad de sätter fäste de där upplevelserna som infinner sig under natten. Blä.

Nu är jag vaken och väntar på att magontet ska släppa.
Sedan ska jag undvika bilkörning kvällstid en bra stund framöver!

/Anna

Allt för att slippa städa

Om man ska få besök av en kompis och inte hunnit röja undan disk, tvätt och stök - Åk på en spontan tur till norr!

Jag har varit så ledsen över att inte kunna åka på Urkult, men i lördags eftermiddag lyckades jag och Robert lura med oss vår gamla klasskompis Leyli och hennes polare på roadtrip till Näsåker. Fyra glada människor i en bil anlände i Kläpp kl. 22:26 (typ) och överraskade en glad skara.

Pappa tyckte vi var "lite tokiga" som satte oss och körde dryga 50 mil bara för en natt. Jag håller med honom. Men vi hade roligt och jag fick träffa så många fina människor som jag ser alldeles för sällan.

Hemresan var tung, men jag var ändå vid gott mod när vi snubblade i säng i vår stökiga lägenhet.

Jag har kört 110 mil den här helgen.
Allt för att slippa städa!

/Anna

Gammal vänskap rostar aldrig

Jag är så fascinerad över relationer.

Hur vissa kan vara så invecklade, och andra så underbart enkla.

Enkelt är det med Isabel. Vi bara ses och kastar oss in i gemenskapen direkt.
Visst finns där några få artighetsfraser alldeles i början, men sen flyter det på - precis som vanligt. Trots att det kan dröja många månader, till och med år, mellan gångerna.

Förra gången vi sågs drack vi kaffe vid ett köksbord i Sollefteå. Ikväll sippade vi drinkar på en bar/restaurang i huvudstaden. Två olika situationer, men samma lättsamhet, samma glädje. Nya livserfarenheter, men samma värderingar. Nya skämt, men samma humor.

Det var riktigt riktigt roligt att umgås och jag är ledsen att det blir så sällan. Men jag är glad också! Att vi båda hittat våra vägar i livet och att de emellanåt korsas.


Tills nästa gång...
/Anna

"För första gången går Urkultståget.."

...och för första gången på flera år har jag inte möjlighet att gå på Urkult.

Nu, när det går ett tåg från Stockholm direkt till Näsåker. Ett 60-talscharmigt tåg med underhållning ombord.
Nu, när vi hittat vårt "camp". En tradition som jag redan måste bryta.
Nu, när alla fina människor äntligen åker dit. Efter att jag tjatat i flera år och de varje gång ställt in.

Näe, jag vill inte! Jag vill inte vara i huvudstaden nu!
Jag vill inte gå miste om allt det fina Nämforsen bjuder på just i helgen! Jag vill vara där, uppleva, känna dofterna, höra musiken - göra musiken! Smaka på konstiga maträtter, dansa annorlunda danser, hitta på dumheter! Trängas i tältet, väckas klockan 8:00 och bli lurad att det är mitt på dagen, spela blockflöjt och ropa Yatzy.

Men nej.
Jag har inte råd. Jag jobbar.
Och jag är ledsen.

Fan.

Möhippan!

Jag har försökt i flera dagar att återberätta trevligheterna i lördags, men det är så svårt!
Stämningen var hutlöst trevlig, syster var överlycklig och allt gick enligt planerna.

För det första är jag så stolt över tjejerna som klurade fram idéer och engagerade sig totalt för att få till alla små roliga detaljer och speciella inslag. Vi var fyra starka viljor som satt i fyra olika delar av landet och skulle komma överens, trots det lyckades vi hitta det perfekta upplägget.

Ta ett djupt andetag, slut ögonen en liten stund och läs sedan nedan om du inte gör det redan:

Karin kidnappades efter hon tillsammans med en kompis gjort håruppsättningar på en brud och två tärnor (passande, ja!). Hon gick villigt med på att ta på ögonbindel, eftersom tjejerna ville överraska henne och kompisen som tack för hjälpen med friserandet. Då hon plötsligt gick på grus och slutligen hamnade i en bil som hade dödsmetalmusik på högsta volym började hon få misstankar.

Efter några snurr på stan hamnade vi hemma hos Monessa där bindeln åkte av och Karin fick hoppa in i vacker utstyrsel.

Därefter var det uppdrag på stan, där det överallt satt uppe olika löpsedlar från modemagasin på Karin :

Sång i micken på Konsum - Ack så vackert!
Jakt efter nallen Kurt bland butikerna i stan - Gillade när ovetande kassörer spelade med.
Försäljning av godiskyssar - Hon behövde mynt för att ringa ett hemligt nr i en telefonkiosk. Personen på andra sidan tråden dök upp och försvann lika snabbt igen efter att ha lämnat en picknickkorg (du var så snygg i din blonda peruk och pilotbrillor, "okända" människa).
Picknick i parken med tipsrunda om Karins tidigare herr-upplevelser.
Målning av blivande maken - Fem minuter, en tavelduk och färg = Snyggaste porträttet någonsin.
Skivinspelning - Tagen melodi med berättelse om hur paret träffades.

Väl tillbaka hos Monessa fick syster massage, byta om till en fin klänning och hon blev sminkad.

Vi slet som djur för att få tag i en manlig strippa (Karins enda önskemål), men när det verkade gå åt skogen tog Brita saken i egna händer och tillverkade en outfit i sann Günther-anda. Under tiden Karin blev fixad var Brita "dålig" och hängde på toaletten. Därefter dök hon "oväntat" upp och gjorde den mest underbaraste striptease (önskar jag kunde lägga upp filmen...) som skulle fått den djupast deprimerade människan i världen att stiga upp ur sin dvala och applådera! Karin skrattade så att tårarna rann, samma lika gjorde vi.

Under kvällen satt vi ute och åt grillat, sjöng (läs: vrålade) med i bra låtar och såg världens finaste tribute-video till Henric (för er som inte känner honom kan jag meddela att han verkligen är en hejare på att posera på bilder, han är sällan blyg och en expert på att göra roliga grimaser).
Efter att ha sett bildspelet med låten "En sån karl" i bakgrunden blev vi nog alla lite kära i Henric.

Som jag nämnde tidigare så verkade det gå åt skogen med den manliga strippan, men i sista stund dök han upp! Iklädd vit mask, svart mössa och skägg gav han oss alla en angenäm upplevelse. Då skägget var hans eget spolierade det dock försöket att vara anonym eftersom Karin kände igen honom. Men då blev det bara extra pinsamt och sånt gillar vi!

Vidare under dagen/kvällen/natten fick vi lära oss att:

Karin springer efter ambulanser när hon är full och ropar "pappa".
Henric tror att "Dunderklumpen" är Karins favoritfilm.
Borka har fler anhängare än Mattis när det kommer till allsång.
Folk engagerar sig när de ser en söt tjej som håller i en skylt med texten "Tuta så dansar jag"
Bandet på scenen kan visst övertalas att utannonsera blivande giftermål, om man skriver hemliga lappar och ger dem till rätt personer i kombination med tjat mellan låtarna.
Då blivande bruden är fråntagen sin mobil kan man måsta gå skallgång för att hitta henne.
Det fungerar alldeles utmärkt att kombinera svensexa och möhippa på efterfest.
Killar tycker också det sticks om man pussar någon med mustasch.
Tjuvar stjäl hellre en halvtom låda vin än en stereo.


Hela möhippan var fantastisk! Nästan så pass att jag själv måste gå och gifta mig.
Det bästa av allt är att Karin tyckte det var så kul! Hade aldrig vågat hoppas att allt vårt "sneakande" skulle leda till en sån lycklig tjej!

Tack igen alla inblandade!
Speciellt Brita, Monessa och Cattis - Ni är underbara!
Och all kärlek till KARIN, du är bäst!!

/Annalunda

Det är FINT att ljuga!

Flera veckor av ständiga lögner är över.
Rädslan att försäga sig har släppt taget och allt som kunde gått fel gick istället ruskigt rätt.

Här är sanningen, Karin:

Självklart skulle du få en möhippa!
För vi älskar dig, allihopa!
Och därför lurades vi.

Monessa skulle inte till Umeå, jag skulle inte på Prideparaden, Anna var inte alls på genomresa för att hälsa på kompis i norr, Brita o Cattis var inte hemma enbart för laxfestivalen..

Jag har haft så himla roligt med allt kring den här möhippan! Planeringen var skoj och även om jag var smått förtvivlad ibland när det uppstod komplikationer är jag så tacksam för alla människor som bidragit på olika sätt.

Så här efteråt känns det nästan lite tomt. Ungefär som efter en konsert. Allt jobb som är nedlagt, sen efter showen är det bara minnena kvar. Men vilka minnen sen!

TACK för en helt fantastisk helg!
Kärlek till alla som varit inblandade!
Och mest kärlek till vackraste syster Karin!! Önskar dig och Henric all lycka!

Ibland är det fint att ljuga!

/Anna