Jag satt på en datalektion, första året på gymnasiet. Så fort läraren gick ut var det ingen som brydde sig om de egentliga arbetsuppgifterna, utan då surfades det friskt runt på det spännande internet.
Bredvid mig satt Andrea och frågade om jag hade Lunarstorm.
Lunarstorm?
Den dagen blev jag introducerad till mitt första nätcommunity. Jag la till vänner, skrev i gästböcker, satte in bilder i album och loggade in med jämna mellanrum med en spänd nyfikenhet om någon av ikonerna för händelser skulle blinka. Statusen skulle givetvis också uppdateras. Ju mer aktiv och ju fler inlägg och vänner man hade, desto större status fick man.
Efter ett tag blev jag less på det där. Jag kände inte lika många människor som flera andra och kunde därmed inte få upp min status tillräckligt mycket för att ligga i toppen. Därför avslutade jag mitt konto och gjorde ett nytt.
Ett statusfritt.
Visst kliade det i fingrarna ibland att få klicka på den där statusknappen, men jag motstod med oerhörd framgång. Det blev en status att inte ha någon status.
Idag loggade jag in igen, flera år sedan min aktiva lunartid. Jag kikade runt lite och bestämde mig för att avsluta det där kapitlet. Men innan jag raderade mitt konto gjorde jag det. Jag statusuppdaterade. En sista och enda gång.
Tack för mig.
/268,9
måndag 31 maj 2010
söndag 30 maj 2010
Musik.
Så otroligt viktigt. Så otroligt jäkla viktigt. Och så själshelande. Roligt. Stämningsförstärkande. Ibland helt stämningssättande. Det har en otrolig kraft. Från den mest banala popdängan som lyckats etsa sig fast hos allmänheten, till det mest intelligenta och utsökt komponerade klassiska stycket.
Musik har alltid betytt så otroligt mycket för mig.
Men nu har jag svårt att utöva det. Jag vet inte riktigt varför. Har varit så av och till under flera år.
Ikväll satte jag mig vid pianot. Jag spelade, kände, njöt, släppte alla tankar fria. Sedan började jag tänka. Och därefter slutade jag spela.
Varför har det blivit så?
/Annalunda
lördag 29 maj 2010
Godmorgon!
Tekniken har utvecklas så jag kan ligga i sängen och knappra ner detta. Fantastiskt! Här har jag och Robert hållit hus sedan åttatiden igår kväll. Vår tv-skärm har pajat, så "fredagmyset" (hu för detta uttryck) i soffan med chips och dip framför Talang, byttes ut till jordgubbar och grädde i sängen med New Moon-filmen på datorn. Inget dumt alternativ må jag säga! Bästa sällskapet, kolhydratsfritt och spänning på skiva.
Idag är vädret smått schizofrent. Ena stunden blåser det, nästa är det vindstilla, ena stunden skiner solen för att efter en stund övergå till regn. Ibland sker flera av dessa punkter samtidigt. Skumt. Men väder är väder och vad man gör av det är det viktigaste.
Min plan är att snart bege mig in till Stockholms stad och att vara lite social. Först ska jag äta lunch med bästis Jessica som är på visit över helgen. Därefter blir det kaffe på maten med nya bekantskapen Marion. Ska bli kul att träffa dem båda!
Vi börjar så, så får vi se hur resten av dagen utvecklar sig.
Ha en fin lördag!
/Anna
Idag är vädret smått schizofrent. Ena stunden blåser det, nästa är det vindstilla, ena stunden skiner solen för att efter en stund övergå till regn. Ibland sker flera av dessa punkter samtidigt. Skumt. Men väder är väder och vad man gör av det är det viktigaste.
Min plan är att snart bege mig in till Stockholms stad och att vara lite social. Först ska jag äta lunch med bästis Jessica som är på visit över helgen. Därefter blir det kaffe på maten med nya bekantskapen Marion. Ska bli kul att träffa dem båda!
Vi börjar så, så får vi se hur resten av dagen utvecklar sig.
Ha en fin lördag!
/Anna
fredag 28 maj 2010
Glädje!
Här sitter jag och växlar mellan mailsvar, konferensbokningar, slösurfande och hälsande på förbigående människor när plötsligt en i städpersonalen svirar förbi med ett pillemariskt leende på läpparna.
Hon kommer fram till disken och räcker överraskande över en chokladkaka. En sån där smarrig Schweizernöt. Då jag frågar henne varför så svarar hon att hon hade så många, 20-30 stycken. Hon hade vunnit på chokladhjul. Men frågan ligger ändå kvar. Varför fick just jag en? Jag gissar att hon har många att dela ut godsaker till; barn och vänner osv... Men jag fick.
Det var så fint! Jag är så glad!
Gulle dig, städartjej!
(Och att jag inte får äta den nu under vadslagningstiden med Sandra spelar ingen roll - Det känns nog sött i mig i alla fall!)
/Anna
Hon kommer fram till disken och räcker överraskande över en chokladkaka. En sån där smarrig Schweizernöt. Då jag frågar henne varför så svarar hon att hon hade så många, 20-30 stycken. Hon hade vunnit på chokladhjul. Men frågan ligger ändå kvar. Varför fick just jag en? Jag gissar att hon har många att dela ut godsaker till; barn och vänner osv... Men jag fick.
Det var så fint! Jag är så glad!
Gulle dig, städartjej!
(Och att jag inte får äta den nu under vadslagningstiden med Sandra spelar ingen roll - Det känns nog sött i mig i alla fall!)
/Anna
Hur trött är en gnu?
Jag hör ofta människor som säger att de är trötta som en gnu och detta började jag fundera på. Man kan tydligen också vara hungrig som en gnu och längta som en gnu. Varifrån kommer dessa uttryck?
Jag gick in på Wikipedia för att läsa lite om detta djur. Nu vet jag att det är stora hovdjur som lever i flock i södra och östra Afrika. De äter gräs och söker sig ständigt till nya betesmarker för att hitta föda. Dräktigheten är 9 månader och när kalven kommer ut lär den sig att stå och gå/springa efter ett par minuter. Inom en timme kan den fräsa på lika snabbt som sina föräldrar, så den slipper undan rovdjur.
Så, vad har jag då kommit fram till efter denna undersökning...?
Jo!
Det är klart att en gnu blir trött av att ständigt vara på resande fot för att hitta mat och hävda sig mot andra varelser som vill äta upp en. Denna flykt från faror och färdandet långa sträckor bidrar givetvis till en kurrande mage, gnun måste ju bli jättehungrig! Och självklart längtar en gnu efter gröna sköna lugna områden att bara ströva omkring och få ta det lite lugnt i.
Ganska logiskt, eller hur?
Sedan vill jag tillägga stark som en gnu, lättlärd som en gnu, envis som en gnu, målinriktad som en gnu, hoppfull som en gnu och fantastisk som en gnu.
Heja gnun!
/Annalunda
Jag gick in på Wikipedia för att läsa lite om detta djur. Nu vet jag att det är stora hovdjur som lever i flock i södra och östra Afrika. De äter gräs och söker sig ständigt till nya betesmarker för att hitta föda. Dräktigheten är 9 månader och när kalven kommer ut lär den sig att stå och gå/springa efter ett par minuter. Inom en timme kan den fräsa på lika snabbt som sina föräldrar, så den slipper undan rovdjur.
Så, vad har jag då kommit fram till efter denna undersökning...?
Jo!
Det är klart att en gnu blir trött av att ständigt vara på resande fot för att hitta mat och hävda sig mot andra varelser som vill äta upp en. Denna flykt från faror och färdandet långa sträckor bidrar givetvis till en kurrande mage, gnun måste ju bli jättehungrig! Och självklart längtar en gnu efter gröna sköna lugna områden att bara ströva omkring och få ta det lite lugnt i.
Ganska logiskt, eller hur?
Sedan vill jag tillägga stark som en gnu, lättlärd som en gnu, envis som en gnu, målinriktad som en gnu, hoppfull som en gnu och fantastisk som en gnu.
Heja gnun!
torsdag 27 maj 2010
Cigge Teodor
Glömde meddela slutresultatet:
Cigge Teodor tog totalt tio rökpauser under arbetstid igår.
Grattis till Rigmor i Blekinge, du vinner en designad te-mugg!
(det där sista hittade jag bara på)
/Anna
Cigge Teodor tog totalt tio rökpauser under arbetstid igår.
Grattis till Rigmor i Blekinge, du vinner en designad te-mugg!
(det där sista hittade jag bara på)
/Anna
Alla sätt är bra....
Jag köpte nagellack igår! När jag jobbade i butik fick jag inte ha sån där färg på fingersköldarna på grund av hygienföreskrifter, så det blev aldrig att jag använde någon - inte heller på helger (jobbigt att behöva ta bort det innan måndagen). Men nu gjorde jag slag i saken och inhandlade både rosa och turkos. Pasteller sägs vara sommarens färger och jag har ju alltid varit den som följer trender slaviskt. Tycket för färgen och det billiga priset hade iiiiingenting med det att göra. Nej då.
I alla fall - när jag kom hem ville jag givetvis testa nagellacket. Efter att ha vägt för och emot, överlagt och funderat kom jag fram till att jag skulle börja med rosa.
Jag funderar om jag ska laga mat först, eftersom jag är hungrig, men bestämmer mig för att detta går så pass fort att jag kan kocka efteråt.
Robert är också hungrig och börjar lite smått att plocka fram maten.
Skakig på hand och smått nervös över resultatet börjar jag sedan omsorgsfullt stryka på den glada pastellen.
Robert fortsätter med att laga till den framplockade maten.
Då lacket är på blåser jag världsvant på fingrarna. Nu ska det torka!
Robert gör iordning tillbehören till maten.
För att inte färgen skulle bli för genomskinlig är det sedan dags för lager nummer två.
Maten börjar bli färdig och Robert plockar fram tallrikar.
Ännu en torkningsomgång. Här avancerar jag med att vifta på händerna.
Robert lägger upp maten på tallrikarna och ställer dem på bordet.
Klart! Jag visar upp mina fina naglar för Robert och frågar om han behöver hjälp med något?
Men då var det bara att hugga in!
Alla sätt är bra...
/Annalunda
I alla fall - när jag kom hem ville jag givetvis testa nagellacket. Efter att ha vägt för och emot, överlagt och funderat kom jag fram till att jag skulle börja med rosa.
Jag funderar om jag ska laga mat först, eftersom jag är hungrig, men bestämmer mig för att detta går så pass fort att jag kan kocka efteråt.
Robert är också hungrig och börjar lite smått att plocka fram maten.
Skakig på hand och smått nervös över resultatet börjar jag sedan omsorgsfullt stryka på den glada pastellen.
Robert fortsätter med att laga till den framplockade maten.
Då lacket är på blåser jag världsvant på fingrarna. Nu ska det torka!
Robert gör iordning tillbehören till maten.
För att inte färgen skulle bli för genomskinlig är det sedan dags för lager nummer två.
Maten börjar bli färdig och Robert plockar fram tallrikar.
Ännu en torkningsomgång. Här avancerar jag med att vifta på händerna.
Robert lägger upp maten på tallrikarna och ställer dem på bordet.
Klart! Jag visar upp mina fina naglar för Robert och frågar om han behöver hjälp med något?
Men då var det bara att hugga in!
Alla sätt är bra...
/Annalunda
onsdag 26 maj 2010
Ett inlägg för Anneli (och er andra)
Hej Anneli! Grattis, du är en av mina käraste läsare!
Jag läste just en kommentar om att du saknar mina inlägg - och jag gissar att det inte handlar om sådana som sitter i skor, eller har något med sill att göra.
Så, för dig ska jag försöka uppdatera oftare ;)
Jag funderar på att ha någon slags "dagens" med lämpligt tema och inbjudande rubrik. Något förslag?
Just nu är jag lite inne på knasigheter/iakttaganden eller dylikt. I skrivande stund gick precis "rök-killen" förbi. En grabb som spenderar en stor del av sin arbetsdag utanför byggnaden, sugandes på en sån där eldpinne. Nästan varje gång håller han i en kopp med te, eller hämtar en så snart han rökt färdigt.
Idag för jag statistik över hans rökpauser. Bara för kul. Än så länge är 7 streck dragna på Rök-killen-lappen som sitter bredvid min dator. Det är nästan så att jag känner för att utlysa en intern vadslagning om hur många han hinner avverka innan arbetsdagen är slut. Matematiskt sett så ligger han på 1,4 cigaretter i timmen, men då har jag inte ansträngt mig till att forska i hur många han rökt på lunchen.
Spännande! Hur skall detta sluta?
/Annalunda
Jag läste just en kommentar om att du saknar mina inlägg - och jag gissar att det inte handlar om sådana som sitter i skor, eller har något med sill att göra.
Så, för dig ska jag försöka uppdatera oftare ;)
Jag funderar på att ha någon slags "dagens" med lämpligt tema och inbjudande rubrik. Något förslag?
Just nu är jag lite inne på knasigheter/iakttaganden eller dylikt. I skrivande stund gick precis "rök-killen" förbi. En grabb som spenderar en stor del av sin arbetsdag utanför byggnaden, sugandes på en sån där eldpinne. Nästan varje gång håller han i en kopp med te, eller hämtar en så snart han rökt färdigt.
Idag för jag statistik över hans rökpauser. Bara för kul. Än så länge är 7 streck dragna på Rök-killen-lappen som sitter bredvid min dator. Det är nästan så att jag känner för att utlysa en intern vadslagning om hur många han hinner avverka innan arbetsdagen är slut. Matematiskt sett så ligger han på 1,4 cigaretter i timmen, men då har jag inte ansträngt mig till att forska i hur många han rökt på lunchen.
Spännande! Hur skall detta sluta?
/Annalunda
Gör så gott det går...
...i dubbel bemärkelse!
Nu är jag inne på tredje dagen i mitt GI:ande. Det går än så länge riktigt bra! Jag gör så gott det går, det vill säga både försöker laga till gott käk samt hålla mig undan socker och kolhydrater med envis iver.
Igår stekte Robert världens godaste entrecôte (den blev så där rysligt mör och äckligt perfekt) och jag blandade ihop lite grönsaker till en sallad. Till det åt herrn potatisklyftor och jag tog istället lite extra bearnaisesås(!). Det känns inte som "bantning" att stoppa i sig så där syndigt smarriga saker! Men det ska tydligen fungera på det viset.
Ännu har jag inte fått något allvarligt sockerbegär, så jag vill tro att jag kommer undslippa. Och om jag överlever de här två veckorna (jag måste vinna vadet) kanske jag väljer att fortsätta med fas två - (äntligen) liiite kolhydrater, jämnare balans i kosten. Den här första fasen ska tydligen ge en riktig svosch i kiloförlust (heja heja) medan följande faser stabiliserar upp och bidrar till en jämnare kosthållning.
Nåväl, jag gör så gott jag kan. Och lite till.
/Annalunda
Nu är jag inne på tredje dagen i mitt GI:ande. Det går än så länge riktigt bra! Jag gör så gott det går, det vill säga både försöker laga till gott käk samt hålla mig undan socker och kolhydrater med envis iver.
Igår stekte Robert världens godaste entrecôte (den blev så där rysligt mör och äckligt perfekt) och jag blandade ihop lite grönsaker till en sallad. Till det åt herrn potatisklyftor och jag tog istället lite extra bearnaisesås(!). Det känns inte som "bantning" att stoppa i sig så där syndigt smarriga saker! Men det ska tydligen fungera på det viset.
Ännu har jag inte fått något allvarligt sockerbegär, så jag vill tro att jag kommer undslippa. Och om jag överlever de här två veckorna (jag måste vinna vadet) kanske jag väljer att fortsätta med fas två - (äntligen) liiite kolhydrater, jämnare balans i kosten. Den här första fasen ska tydligen ge en riktig svosch i kiloförlust (heja heja) medan följande faser stabiliserar upp och bidrar till en jämnare kosthållning.
Nåväl, jag gör så gott jag kan. Och lite till.
/Annalunda
måndag 24 maj 2010
Hälsningsknep
.
Då två personer kliver in genom entrén samtidigt, varav den ena pratar svenska och den andra engelska, så löser jag hälsningsfraserandet enkelt genom att säga "Godmorring".
.
Då två personer kliver in genom entrén samtidigt, varav den ena pratar svenska och den andra engelska, så löser jag hälsningsfraserandet enkelt genom att säga "Godmorring".
.
Helgen.
Helgen går alltid lika fort. Hela veckan går åt till att satsa på de få snabba dagarna i slutet. Trist, men alltför ofta sant.
Dock hann denna helg bjuda på både det ena och det andra.
I fredags fick vi äntligen vår dubbelsäng, så nu slipper vi dela upp oss när det ska sovas. Skönt! Efter vi hade snickrat ihop den kom ett par kompisar förbi. Kvällen blev blöt, livlig och riktigt rolig! (Att vi sen låg och sov halva lördagen skyllde vi däremot på att vi måste inviga sängen ordentligt, så den skulle känna sig välkommen.)
På lördagkväll träffade jag ett par vänner som var med på Senegal-resan. Vi strövade runt på söder, åt god grekisk mat, tog en glass och surrade en massa skit. Benämns "Mys delux"!
Igår öste regnet ner, så därför var vi givetvis tvungna att ta en promenad in till centrum. Väl där träffade vi en polare från Sollefteå och traskade runt i lite butiker innan det var dags att återvända hem för att städa upp innan besök från några söta kamrater från Kalix-tiden. Vilken glädje det ger att få träffa personer som betyder så mycket, men som man ser alldeles för sällan! Vi snackade och pepprade med kolhydrater och socker, som ett sista avtramp innan denna första dag på mitt två veckors-vad.
Så, detta var alltså resumén för helgen.
Vad har du själv hittat på?
/Annalunda
Dock hann denna helg bjuda på både det ena och det andra.
I fredags fick vi äntligen vår dubbelsäng, så nu slipper vi dela upp oss när det ska sovas. Skönt! Efter vi hade snickrat ihop den kom ett par kompisar förbi. Kvällen blev blöt, livlig och riktigt rolig! (Att vi sen låg och sov halva lördagen skyllde vi däremot på att vi måste inviga sängen ordentligt, så den skulle känna sig välkommen.)
På lördagkväll träffade jag ett par vänner som var med på Senegal-resan. Vi strövade runt på söder, åt god grekisk mat, tog en glass och surrade en massa skit. Benämns "Mys delux"!
Igår öste regnet ner, så därför var vi givetvis tvungna att ta en promenad in till centrum. Väl där träffade vi en polare från Sollefteå och traskade runt i lite butiker innan det var dags att återvända hem för att städa upp innan besök från några söta kamrater från Kalix-tiden. Vilken glädje det ger att få träffa personer som betyder så mycket, men som man ser alldeles för sällan! Vi snackade och pepprade med kolhydrater och socker, som ett sista avtramp innan denna första dag på mitt två veckors-vad.
Så, detta var alltså resumén för helgen.
Vad har du själv hittat på?
/Annalunda
fredag 21 maj 2010
Kändisar
Igår gick jag i ett togatåg med 32 kändisar och ytterligare en massa människor för att försöka slå världsrekord och samla in pengar till Alzeimersforskningen.
David Hellenius höll i mina axlar och jag smygtittade nyfiket på en massa folk som jag bara sett inne i en elektrisk låda tidigare. Det var jätteroligt att se hur de såg ut i verkligheten! Det som slog mig mest var hur liten Calle Schulman och hur lång Rickard Sjöberg var. Gry Forssell ledde den del av tåget jag gick i och hejade glatt på oss alla. Söt kvinna det där.
Nåväl, det kändes spännande samtidigt som jag påminde mig själv att det här är vanliga människor med jobb som alla andra.
Kul kväll blev det! Med mig var en kompis som jag inte sett på länge och som pricken över i bjöd hon på mjukglass!
/Anna
David Hellenius höll i mina axlar och jag smygtittade nyfiket på en massa folk som jag bara sett inne i en elektrisk låda tidigare. Det var jätteroligt att se hur de såg ut i verkligheten! Det som slog mig mest var hur liten Calle Schulman och hur lång Rickard Sjöberg var. Gry Forssell ledde den del av tåget jag gick i och hejade glatt på oss alla. Söt kvinna det där.
Nåväl, det kändes spännande samtidigt som jag påminde mig själv att det här är vanliga människor med jobb som alla andra.
Kul kväll blev det! Med mig var en kompis som jag inte sett på länge och som pricken över i bjöd hon på mjukglass!
/Anna
Anna delar med sig.
Nä usch.
Jag känner mig skittråkig.
Folk brukar beskriva mig som lugn och snäll. Det är jag. Lugn, snäll och tråkig.
Ordentlig. Förvirrad. Trist.
Och nej, jag fiskar verkligen inte efter några protester eller komplimanger.
Jag bara sitter här och känner mig.. asocial, idéfattig och humorlös.
En sån som pratar väder för att ha något att säga.
En sån som nickar igenkännande och egentligen inte har någonting att komma med själv. Som gärna vill delta i diskussioner och säga smarta saker, men jag sluter mig av den anledning att jag inte tror att jag vet tillräckligt mycket, inte har tillräckligt intressanta inlägg.
Rädd att göra fel. Rädd för att folk inte ska tycka om mig.
Jag vill våga. Jag vill vara med. Jag vill tro på att det jag har att säga är viktigt. Jag vill våga inse att inte alla människor kan tycka om mig och strunta i de människorna. Bry mig om vad de som gillar mig tycker. Bry mig om vad jag tycker. Inte traska runt i en salig röra av överdriven optimism som täcker en oerhört negativ sida i mig. Ta mig själv för den jag är. Ta andra för det de är. Ta för mig. Ge utav mig. Och inte vara så förbannat tråkig...
Sådär.
Genom att vältra ut mina tankar på ett forum där vem som helst kan läsa har jag kanske gått emot mina principer, men det skiter jag i. Nu ska det bli ändring. Och jag ville att ni skulle veta det.
Tack för att ni läste ända hit.
/Anna
Jag känner mig skittråkig.
Folk brukar beskriva mig som lugn och snäll. Det är jag. Lugn, snäll och tråkig.
Ordentlig. Förvirrad. Trist.
Och nej, jag fiskar verkligen inte efter några protester eller komplimanger.
Jag bara sitter här och känner mig.. asocial, idéfattig och humorlös.
En sån som pratar väder för att ha något att säga.
En sån som nickar igenkännande och egentligen inte har någonting att komma med själv. Som gärna vill delta i diskussioner och säga smarta saker, men jag sluter mig av den anledning att jag inte tror att jag vet tillräckligt mycket, inte har tillräckligt intressanta inlägg.
Rädd att göra fel. Rädd för att folk inte ska tycka om mig.
Jag vill våga. Jag vill vara med. Jag vill tro på att det jag har att säga är viktigt. Jag vill våga inse att inte alla människor kan tycka om mig och strunta i de människorna. Bry mig om vad de som gillar mig tycker. Bry mig om vad jag tycker. Inte traska runt i en salig röra av överdriven optimism som täcker en oerhört negativ sida i mig. Ta mig själv för den jag är. Ta andra för det de är. Ta för mig. Ge utav mig. Och inte vara så förbannat tråkig...
Sådär.
Genom att vältra ut mina tankar på ett forum där vem som helst kan läsa har jag kanske gått emot mina principer, men det skiter jag i. Nu ska det bli ändring. Och jag ville att ni skulle veta det.
Tack för att ni läste ända hit.
/Anna
Djurrik morgon.
På vägen till tunnelbanan imorse fick jag först kliva över en 10centimeter (!) lång snigel och efter ytterligare några steg mötte jag en 2 decimeter lång råtta som försökte lära sig cykla. I en tunnel gick jag ikapp med en tusenfoting och överallt trippade små fåglar omkring för att leta upp frukost (jag berättade det för tusenfotingen).
När jag väl kom till tunnelbanan träffade jag en gammal räv från Sollefteå.
Nu sitter jag här tyst som en mus medan folk kilar in i huset som vesslor.
Godmorgon!
/Annalunda
När jag väl kom till tunnelbanan träffade jag en gammal räv från Sollefteå.
Nu sitter jag här tyst som en mus medan folk kilar in i huset som vesslor.
Godmorgon!
/Annalunda
torsdag 20 maj 2010
Vad har jag gett mig in i?
Jag jobbar på en arbetsplats där var och varannan springer på SATS varje lunch och där diskussionerna om dieter och kost skjuter som små ivriga pilar genom luften.
Många är de personer som rycker i mig och vill få med mig på monsterpass i grupp ute på gräsmattan, som vill introducera mig för sina "PT:s" (personliga tränare) och som ivrigt lirkar och lockar för att jag ska bli lika dedikerad som de.
Jag måste säga att jag imponeras över dessa viljestarka människor. De sliter som djur medan jag sitter på en bekväm stol och bläddrar i en tidning efter intagen mat. Men jag är inte riktigt på samma nivå som dem, inte ännu. Inspirationen saknas, dessutom är mina luncher så korta och medlemsskapet så dyrt (ack, vilken expert jag är på bortförklaringar).
Däremot har jag fallit för grupptrycket på en front: Kosten.
Jag har slagit vad med Sandra att jag från och med måndag ska jag stenhårt köra GI i två veckor, för att bevisa för mig själv och alla andra att jag kan! Förhoppningsvis tappar jag några kilon också på kuppen.
Så, vad tror ni? Fixar jag det?
Annars har Lelle lovat att smälla mig på fingrarna med en linjal.
Och det är ju inte så skönt.
Måndag var det ja...
Inga kolhydrater. Inget socker.
Ingen pasta. Inga potisar. Inget ris. Inte ens rotfrukter. Ingenting.
Hur ska det här gå?!
/Annalunda
Många är de personer som rycker i mig och vill få med mig på monsterpass i grupp ute på gräsmattan, som vill introducera mig för sina "PT:s" (personliga tränare) och som ivrigt lirkar och lockar för att jag ska bli lika dedikerad som de.
Jag måste säga att jag imponeras över dessa viljestarka människor. De sliter som djur medan jag sitter på en bekväm stol och bläddrar i en tidning efter intagen mat. Men jag är inte riktigt på samma nivå som dem, inte ännu. Inspirationen saknas, dessutom är mina luncher så korta och medlemsskapet så dyrt (ack, vilken expert jag är på bortförklaringar).
Däremot har jag fallit för grupptrycket på en front: Kosten.
Jag har slagit vad med Sandra att jag från och med måndag ska jag stenhårt köra GI i två veckor, för att bevisa för mig själv och alla andra att jag kan! Förhoppningsvis tappar jag några kilon också på kuppen.
Så, vad tror ni? Fixar jag det?
Annars har Lelle lovat att smälla mig på fingrarna med en linjal.
Och det är ju inte så skönt.
Måndag var det ja...
Inga kolhydrater. Inget socker.
Ingen pasta. Inga potisar. Inget ris. Inte ens rotfrukter. Ingenting.
Hur ska det här gå?!
/Annalunda
onsdag 19 maj 2010
tisdag 18 maj 2010
Kom igen då!
Sätt igång med åskan, nu får det vara nog!
Det har varit varmt och kvavt och tryck i luften hela dagen!
Kom an då blixtar och dunder,
regn som står som spön i backen!
Jag vill andas frisk luft.
Känna doften efter regnet.
Se skiftningarna i ljuset.
Så, kom igen då!
/Annalunda
Det har varit varmt och kvavt och tryck i luften hela dagen!
Kom an då blixtar och dunder,
regn som står som spön i backen!
Jag vill andas frisk luft.
Känna doften efter regnet.
Se skiftningarna i ljuset.
Så, kom igen då!
/Annalunda
måndag 17 maj 2010
Hårshow!
Jag har varit på min första hårshow, i torsdags.
Nä, det var inte hårtussar som den där i reklamen som uppträdde, utan det var min syster och hennes klasskompisar som hade klippt, färgat och stylat ett helt gäng folk som gjorde kattpromenad på en scen i Ö-vik. Jättekul! Min syster var så söt i sitt lockiga hår, rödmålade läppar och lättklädda utstyrsel.
Jag vet inte vad som hänt med mig, men jag blir rörd för minsta lilla. Luciatåg, Småstjärnor på Gågatan och folk som struttar runt till svängig musik och visar frisyren. De var så fina, och tanken på vilken prestation min lillasyster utför på den där skolan satte igång tårkanalerna. Jag kämpade hårt för att hålla tillbaka.
Det enda negativa med showen (förutom en helikopter som jäklades med ridåerna) var att inte eleverna lyftes fram som de förtjänade. De skulle fått stå längst fram i slutet och mottaga folkets jubel. Istället fick de stiga ett steg åt vänster i ett myller av folk som deltog i showen. Jag kunde urskilja tre; min syster, hennes rumskompis och en tjej som jag träffat i Sollefteå tidigare.
Nåväl. Det var en rolig upplevelse och vi fick en liten familjeutflykt på köpet!
Bra jobbat Karin!
/Annalunda
Nä, det var inte hårtussar som den där i reklamen som uppträdde, utan det var min syster och hennes klasskompisar som hade klippt, färgat och stylat ett helt gäng folk som gjorde kattpromenad på en scen i Ö-vik. Jättekul! Min syster var så söt i sitt lockiga hår, rödmålade läppar och lättklädda utstyrsel.
Jag vet inte vad som hänt med mig, men jag blir rörd för minsta lilla. Luciatåg, Småstjärnor på Gågatan och folk som struttar runt till svängig musik och visar frisyren. De var så fina, och tanken på vilken prestation min lillasyster utför på den där skolan satte igång tårkanalerna. Jag kämpade hårt för att hålla tillbaka.
Det enda negativa med showen (förutom en helikopter som jäklades med ridåerna) var att inte eleverna lyftes fram som de förtjänade. De skulle fått stå längst fram i slutet och mottaga folkets jubel. Istället fick de stiga ett steg åt vänster i ett myller av folk som deltog i showen. Jag kunde urskilja tre; min syster, hennes rumskompis och en tjej som jag träffat i Sollefteå tidigare.
Nåväl. Det var en rolig upplevelse och vi fick en liten familjeutflykt på köpet!
Bra jobbat Karin!
/Annalunda
Helg på hemmaplan
Det har varit så otroligt mysigt och trevligt att vara hemma några dagar!
Kramas och surra med familjen,
kramas och surra med vänner,
kramas och surra med gamla arbetskollegor.
Många kramar och mycket surr har det alltså blivit!
Vädret har varit strålande.
Marknadsmässan, som magrar av mer och mer varje år, ingick i dagsplanen enligt tradition.
Vinet har flödat och musiken likaså!
Lugna fina Sollefteå. Tack för denna gång!
/Anna
Kramas och surra med familjen,
kramas och surra med vänner,
kramas och surra med gamla arbetskollegor.
Många kramar och mycket surr har det alltså blivit!
Vädret har varit strålande.
Marknadsmässan, som magrar av mer och mer varje år, ingick i dagsplanen enligt tradition.
Vinet har flödat och musiken likaså!
Lugna fina Sollefteå. Tack för denna gång!
/Anna
onsdag 12 maj 2010
Svanar
Hela veckan har jag sett svanar på väg till och från jobbet!
De är så graciösa med sina långa halsar och vita fjädrar.
Men ryktet säger att de har ett himla humör och går till attack mot de som kommer för nära.
Beskedliga på ytan, killers på insidan.
De är åtminstone fina att se på och de håller sig till vattnet.
Värre är det med de som går på torra land....
/Annaludna
De är så graciösa med sina långa halsar och vita fjädrar.
Men ryktet säger att de har ett himla humör och går till attack mot de som kommer för nära.
Beskedliga på ytan, killers på insidan.
De är åtminstone fina att se på och de håller sig till vattnet.
Värre är det med de som går på torra land....
/Annaludna
Kort och koncist.
Förkylningen gjorde en sista show i fredags, så jag hostade mest hela kvällen.
På lördagen drack jag champagne och lyssnade till vackra toner från Salem Al Fakir på Berns med syskonen Campbell.
Söndagens insats var ett besök på IKEA, med gott resultat.
Första dagen på denna vecka spenderades först på jobb och därefter i soffan.
Igår hälsade Elina på.
Och idag åker jag hem till Sollefteå.
Tjo!
/Annalunda
På lördagen drack jag champagne och lyssnade till vackra toner från Salem Al Fakir på Berns med syskonen Campbell.
Söndagens insats var ett besök på IKEA, med gott resultat.
Första dagen på denna vecka spenderades först på jobb och därefter i soffan.
Igår hälsade Elina på.
Och idag åker jag hem till Sollefteå.
Tjo!
/Annalunda
fredag 7 maj 2010
Snart, inte än, men snart
Jag har aldrig längtat hem så mycket från jobbet som idag.
Ögonen svider, näsan rinner, så fort jag går omkring börjar jag hosta...
Skitdag.
Lägger patiens, snörvlar och vinkar halvhjärtat till de som går hem tidigare.
Snart, inte än, men snart är det min tur.
/Anna
Ögonen svider, näsan rinner, så fort jag går omkring börjar jag hosta...
Skitdag.
Lägger patiens, snörvlar och vinkar halvhjärtat till de som går hem tidigare.
Snart, inte än, men snart är det min tur.
/Anna
torsdag 6 maj 2010
Luncha med stil
Idag bjöd min arbetskamrat Sandra mig på lunch på Elfvik gård, ett mysigt ställe vid vattnet på norra Lidingö. Vi cruisade dit i hennes nedcabbade snygga bil och njöt av otroligt god mat!
På vägen hem svängde vi förbi Pernilla Wahlgren på en kopp kaffe. Eller nä, det är inte riktigt sant. Vi körde bara förbi huset. Men ändå.
Vi började surra om helgen varvid Sandra berättar att hon ska gå på Berns på lördag och lyssna på Salem Al Fakir. Jag uttryckte min lätt avundsjuka glädje över detta och då visade det sig att Sandra hade en biljett över.
Idag har jag alltså varit på lyxtur på Lidingö OCH fått en biljett till Salem.
Underbart!!
Jag är lycklig! Sandra är fantastisk!
/Anna
På vägen hem svängde vi förbi Pernilla Wahlgren på en kopp kaffe. Eller nä, det är inte riktigt sant. Vi körde bara förbi huset. Men ändå.
Vi började surra om helgen varvid Sandra berättar att hon ska gå på Berns på lördag och lyssna på Salem Al Fakir. Jag uttryckte min lätt avundsjuka glädje över detta och då visade det sig att Sandra hade en biljett över.
Idag har jag alltså varit på lyxtur på Lidingö OCH fått en biljett till Salem.
Underbart!!
Jag är lycklig! Sandra är fantastisk!
/Anna
Sömnlös(ningar)
Finns det hjärtrum så finns det stjärterum.
Men! Om man vill sova gott så passar det sig inte att ligga två personer i världens mjukaste smala säng. Det resulterar i nattliga slagsmål om någorlunda bekväm yta.
Därför har vi kommit fram till att en av oss får sova på soffan tills dess att ny säng införskaffats.
Vi utsåg en tävling.
Min motivering:
Då jag behöver skönhetssömn inför tidigare morgnar och dessutom inte innehar något behov av att titta på tv tills dess att ögonlocken ramlar ihop, bör sängen tillfalla mig.
Roberts motivering:
Då han gärna glor på dumburk in på småtimmarna och somnar görandes nämnda aktivitet, bör soffan tillfalla honom.
Resultat:
Båda vann, alla nöjda.
Men ack, så jag längtar tills vi får en bredare säng så vi kan återgå till det vanliga - Robert vill stanna uppe, jag vill att han går och lägger sig med mig.
Vardagsbestyr.
/Annalunda
Men! Om man vill sova gott så passar det sig inte att ligga två personer i världens mjukaste smala säng. Det resulterar i nattliga slagsmål om någorlunda bekväm yta.
Därför har vi kommit fram till att en av oss får sova på soffan tills dess att ny säng införskaffats.
Vi utsåg en tävling.
Min motivering:
Då jag behöver skönhetssömn inför tidigare morgnar och dessutom inte innehar något behov av att titta på tv tills dess att ögonlocken ramlar ihop, bör sängen tillfalla mig.
Roberts motivering:
Då han gärna glor på dumburk in på småtimmarna och somnar görandes nämnda aktivitet, bör soffan tillfalla honom.
Resultat:
Båda vann, alla nöjda.
Men ack, så jag längtar tills vi får en bredare säng så vi kan återgå till det vanliga - Robert vill stanna uppe, jag vill att han går och lägger sig med mig.
Vardagsbestyr.
/Annalunda
Vänta lite nu...
Något nytt har börjat hända på mark och grenar.
Det värmer i bröstet och jag känner på mig att jag sett det här förut, för mycket länge sedan.
Vad kan det vara?
Jag tror det har något med den där lampan som börjat lysa uppe i skyn allt oftare och vattnet som inte frusit till is innan det når marken.
Färgen är väldigt bekant.
Grå? Gri? Grap..?
Nämen vänta! Det är ju GRÖNT! Nu minns jag!
Ack, ljuvliga grönska! Jag trodde aldrig jag skulle få se dig igen!
Välkommen!!
/Anna
Det värmer i bröstet och jag känner på mig att jag sett det här förut, för mycket länge sedan.
Vad kan det vara?
Jag tror det har något med den där lampan som börjat lysa uppe i skyn allt oftare och vattnet som inte frusit till is innan det når marken.
Färgen är väldigt bekant.
Grå? Gri? Grap..?
Nämen vänta! Det är ju GRÖNT! Nu minns jag!
Ack, ljuvliga grönska! Jag trodde aldrig jag skulle få se dig igen!
Välkommen!!
/Anna
onsdag 5 maj 2010
Nu börjar det lossna, minsann
Äntligen har folk börjat förstå att jag sitter här på min stol varje dag, inte bara är en tillfällig vikarie.
Det leder till att människor vågar sig fram för att konversera en aning.
Idag har flera personer kommit fram och surrat. Den mest reserverade på postavdelningen har till och med vågat dra på munnen och hållit mig sällskap en bra stund. Det jobbiga har dock varit min täppta näsa, som bidragit till en ytterst osmickrande tal-klang. Jag glömde Nezerilen imorse och hade en riktigt besvärlig förmiddag.
Herr Reserverad kom därför till undsättning och spenderade en del av sin lunch med att köpa en ny åt mig! Vilken hjälte!
Så, det lossnar både på det ena och andra sättet.
Suveränt!
/Anna
Det leder till att människor vågar sig fram för att konversera en aning.
Idag har flera personer kommit fram och surrat. Den mest reserverade på postavdelningen har till och med vågat dra på munnen och hållit mig sällskap en bra stund. Det jobbiga har dock varit min täppta näsa, som bidragit till en ytterst osmickrande tal-klang. Jag glömde Nezerilen imorse och hade en riktigt besvärlig förmiddag.
Herr Reserverad kom därför till undsättning och spenderade en del av sin lunch med att köpa en ny åt mig! Vilken hjälte!
Så, det lossnar både på det ena och andra sättet.
Suveränt!
/Anna
tisdag 4 maj 2010
Så fint!
Det är så fint att ha föräldrar på visit.
Det är så fint att våren hittat hit.
Det är så fint att fylla tjugosex.
Det är så fint att slippa ålderskomplex.
Det är kalas att ha de nära just nära.
Det är en fröjd att kunna lyssna och lära.
Det är så skönt att få en kram eller tre.
Det är fantastiskt att jag får vara me'!
/Annalunda
Det är så fint att våren hittat hit.
Det är så fint att fylla tjugosex.
Det är så fint att slippa ålderskomplex.
Det är kalas att ha de nära just nära.
Det är en fröjd att kunna lyssna och lära.
Det är så skönt att få en kram eller tre.
Det är fantastiskt att jag får vara me'!
/Annalunda
söndag 2 maj 2010
Slutet på helgen...
...ICKE!!
Jag har tagit ledigt imorgon! Det innebär utebliven söndagsångest och istället större njutningsfaktor. Dels för att helgen blir längre, men mest för att mina goa föräldrar kommer på besök om några timmar!
Det här veckoslutet har bjudit på fina möten.
I fredags kom Trumpeter förbi med vän och gitarr. Jag vet inte när jag träffade karln sist (ett par år sedan, minst) så det var tokroligt. Han och min rara pojkvän roade sig med att knäppa på strängar medan jag själv utövade norrländsk duell med Peters kompis.
Vid läggdags var solen i färd med att gå upp och vi hade träffat Fanny och Lövet ute på stan. På väg hem önskade jag att vi inte bodde så sabla långt ifrån city, men idag när solen skiner känns det som jag bor i Stockholms trevligaste kvarter!
Igår hälsade Roberts bror Markus med flickvän på. Formen var lite seg efter dagen innan, men det var mysigt att ha dem här. Sällskapsspelsplanerna utbyttes mot film och både jag och Tove smygslumrade lite i soffan. Framöver kommer vi nog träffas lite oftare, förhoppningsvis.
Och idag. Denna ljuvliga dag! Det ska bli så roligt att mamma och pappa hälsar på! Vi har varit in till centrum och inhandlat lite krokar och matvaror för handduks-upphängning och födointag.
Nu ska vi testa att spela zombie-spel på storbildsskärm (jag vet att solen skiner, men det innebär att zombiesarna är lättare att oskadliggöra).
Det är inte alls tokigt att få må så här gött :)
Ha en fin dag!
/Annalunda
Jag har tagit ledigt imorgon! Det innebär utebliven söndagsångest och istället större njutningsfaktor. Dels för att helgen blir längre, men mest för att mina goa föräldrar kommer på besök om några timmar!
Det här veckoslutet har bjudit på fina möten.
I fredags kom Trumpeter förbi med vän och gitarr. Jag vet inte när jag träffade karln sist (ett par år sedan, minst) så det var tokroligt. Han och min rara pojkvän roade sig med att knäppa på strängar medan jag själv utövade norrländsk duell med Peters kompis.
Vid läggdags var solen i färd med att gå upp och vi hade träffat Fanny och Lövet ute på stan. På väg hem önskade jag att vi inte bodde så sabla långt ifrån city, men idag när solen skiner känns det som jag bor i Stockholms trevligaste kvarter!
Igår hälsade Roberts bror Markus med flickvän på. Formen var lite seg efter dagen innan, men det var mysigt att ha dem här. Sällskapsspelsplanerna utbyttes mot film och både jag och Tove smygslumrade lite i soffan. Framöver kommer vi nog träffas lite oftare, förhoppningsvis.
Och idag. Denna ljuvliga dag! Det ska bli så roligt att mamma och pappa hälsar på! Vi har varit in till centrum och inhandlat lite krokar och matvaror för handduks-upphängning och födointag.
Nu ska vi testa att spela zombie-spel på storbildsskärm (jag vet att solen skiner, men det innebär att zombiesarna är lättare att oskadliggöra).
Det är inte alls tokigt att få må så här gött :)
Ha en fin dag!
/Annalunda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)