Musik.

Så otroligt viktigt. Så otroligt jäkla viktigt. Och så själshelande. Roligt. Stämningsförstärkande. Ibland helt stämningssättande. Det har en otrolig kraft. Från den mest banala popdängan som lyckats etsa sig fast hos allmänheten, till det mest intelligenta och utsökt komponerade klassiska stycket.

Musik har alltid betytt så otroligt mycket för mig.

Men nu har jag svårt att utöva det. Jag vet inte riktigt varför. Har varit så av och till under flera år. 

Ikväll satte jag mig vid pianot. Jag spelade, kände, njöt, släppte alla tankar fria. Sedan började jag tänka. Och därefter slutade jag spela.

Varför har det blivit så?

/Annalunda