Smålandsgifteri!

 
Åter i vardagen. Inte så tokigt det heller i och för sig, men helgen har varit magisk!

Karin och Henrics bröllop var så vackert! De var vackra, vädret var vackert, kyrkan var vacker, talen var vackra, maten var vacker, blommorna, människorna, platsskyltarna, presenterna var vackra. Allt var så vackert!

Jag tror nog att nästan samtliga fällde minst ett par tårar. Själv är jag otroligt tacksam att jag tog vattenfast mascara! Värst var det när jag och Anna (brudgummens syster) skulle sjunga för brudparet i kyrkan. Det gick smidigt att spela, men när jag lyfte blicken och såg min älskade lyckliga syster i sin vita klänning stråla mot mig så brast det. Sången sprack och Anna räddade situationen. Men det blev känslosamt och fint ändå!

Allt har varit så trevligt där nere. Vi har hushållit hemma hos Henrics föräldrar och det var riktigt mysigt att ha familj och vänner så nära! En enda stor hög med kärlek.

Jag lyckades dessutom få färdigt sången jag skulle sjunga för syster på bröllopsmiddagen. Den blev ganska bra om jag får säga det själv! Och syster tyckte om den!!

Ja, nu är det bara att vänja sig vid Karins nya efternamn. Nu heter alla tre syskon olika. Men banden emellan oss kommer aldrig att försvinna! För det är jag tacksam.

Min familj är helt fantastisk! All kärlek till er!
Hoppas vi ses snart igen!

/Anna