onsdag 26 januari 2011
Min första (riktiga) försovning
När jag öppnade ögonen imorse lyste de röda siffrorna på klockradion suddigt. Jag såg ett streck i början och trodde det stod något i vägen, klockan kunde ju inte bara vara ett på natten. Efter att ha fäktat lite mot nattduksbordet och vaknat till upptäckte jag att den var... 7:10!!
Svordomar över att alarmet inte ringt 5:43, panik för att hitta numret till någon som kunde öppna receptionen kl. 8 och stress för att komma iväg till tunnelbanan så snabbt som möjligt. 3 positiva ingredienser att börja dagen med!
Jag har försovit mig en gång under mitt yrkesverksamma liv och det var när jag jobbade på Konsum. Arbetspasset skulle börja sju och jag vaknade tio minuter innan. Jag ringde och berättade att jag försovit mig, samtidigt som jag trasslade mig in i kläderna och sprang. 07:01 stämplade jag in mig!
Idag visste jag att jag inte kunde göra så, hur mycket jag än springer. Det tar nästan en timme med alla tunnelbanebyten. Jag var framme 25 minuter för sent, men jag fick se solen gå upp på vägen!
Så, nu har jag brutit försovningsoskulden på detta jobb. Har dock bestämt mig att det får stanna vid att vara ett one-morning-stand.
/Annalunda
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Duktig kicka... du behövde det.. Kroppens sätt att skydda sig själv ;)
SvaraRaderaMen i det stora hela.. spelar ingen roll, sov på: A*bladet skriver ju att jorden snart går under ändå: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8467090.ab
Åh stackare!! Denna ångest! Usch, det är sånt där jag har mardrömmar om. Det och att missa bussen och att vara beroende av något preparat, oftast cigaretter. Ja, jag vet, jag kan verka överspänt och som om jag har vissa issues med att allt måste bli som jag vill, och ja då har du fattat rätt ;) Hoppas det gick bra resten av dagen iaf. Kram!
SvaraRadera