Nostalgi, och allt däri

 
Ibland får jag sådan lust att resa tillbaka i tiden.
Uppleva igen och vara lite mer uppmärksam. Jag kanske missade något? Jag kanske skulle gjort någonting annorlunda?

Ikväll är jag gräsänka, vilket innebär frosseri bland musik och minnen. På samma gång som det är underhållande, skrämmer det mig lite. Då var då, och då kommer aldrig igen.

Jag vet, det fungerar inte att klamra fast vid det som varit (och jag gör inte det heller, egentligen), men ibland är någonting så bra att när det är över så lämnar det en liten sorg i mig.

- När jag och lillasyster styrde ihop våra sängar då vi var små och somnade i den som stod mot väggen. Jag fick alltid ligga innerst, fastän jag var äldst. 
- När jag och bästisen smög upp på natten och kollade MTV, under den tiden då Alanis Morissette hade "Thank you" på topplistan. Hemligheterna vi viskade i mörkret, löftena vi avlade om att alltid vara bästa kompisar.
- När det var premiär och jag satt mitt i orkestern bakom synthen. Jag spelade på ett fåtal låtar, men jag var en del av något stort, och jag skulle spela ett solo.


Det går inte att vrida tillbaka klockan, men jag är tacksam att jag kan återuppleva fina stunder genom en resa i minnet. Missuppfatta mig rätt; jag upplever fina saker hela tiden och är otroligt glad för det! Och jag försöker lära mig att ta vara på stunden. Men likväl så kommer härliga stunder idag och nu också att hamna i min nostalgimapp. Därför måste jag tillåta mig själv att gå tillbaka och plocka fram det igen.

Ibland måste jag resa tillbaka i tiden.
Uppleva igen och vara lite mer uppmärksam. Jag kanske har missat något, men jag har gjort det Annalunda.