268,9

Jag satt på en datalektion, första året på gymnasiet. Så fort läraren gick ut var det ingen som brydde sig om de egentliga arbetsuppgifterna, utan då surfades det friskt runt på det spännande internet.

Bredvid mig satt Andrea och frågade om jag hade Lunarstorm.

Lunarstorm?

Den dagen blev jag introducerad till mitt första nätcommunity. Jag la till vänner, skrev i gästböcker, satte in bilder i album och loggade in med jämna mellanrum med en spänd nyfikenhet om någon av ikonerna för händelser skulle blinka. Statusen skulle givetvis också uppdateras. Ju mer aktiv och ju fler inlägg och vänner man hade, desto större status fick man.

Efter ett tag blev jag less på det där. Jag kände inte lika många människor som flera andra och kunde därmed inte få upp min status tillräckligt mycket för att ligga i toppen. Därför avslutade jag mitt konto och gjorde ett nytt.
Ett statusfritt.
Visst kliade det i fingrarna ibland att få klicka på den där statusknappen, men jag motstod med oerhörd framgång. Det blev en status att inte ha någon status.

Idag loggade jag in igen, flera år sedan min aktiva lunartid. Jag kikade runt lite och bestämde mig för att avsluta det där kapitlet. Men innan jag raderade mitt konto gjorde jag det. Jag statusuppdaterade. En sista och enda gång.

Tack för mig.

/268,9