S.O.L.L.E.F.T.E.Å

På hemmaplan just nu.
Många tankar rusar genom skallen.
En del är tidigare tänkte blogginlägg som inte kommit upp i rampljuset, men som nog måste vänta ännu ett tag eftersom jag är inne på detta inlägg just nu.
Andra är gällande Sollefteå. Har varit hemma i snart 11½ h och det känns som jag bara varit på en lång semester från denna stad. Så fort jag rullade förbi Långsele började leendet retas med mina mungipor. Anledningen till att jag flyttade härifrån var brist på utveckling och nöje. Ni som "följt" min blogg, eller känner mig tillräckligt väl vet att jag trivts med jobb och vänskapskretsar tidigare. Men en längtan efter lite "upprustning" lockade mig söderöver. Jag är kanske inte en aktiv musiker, men törsten efter större musikaliskt engagemang lockade. Törsten efter att kunna gå på bio, valfri film, mer än 4ggr i veckan lockade. Även törsten att få vara lite vilsen och rädd och nyfiken och förväntansfull lockade.


Nu har jag bott i huvudstaden i snart 1½månad börjar jag dels känna mig hemmastadd i nya bostadsorten, dels hitta många lösa trådar att följa, som jag inte tidigare visste satt löst. Jag tror också att visiten "hemma" kommer bringa mer tyngd i "nya" hemma när jag väl åker söderut igen. Men det var inte det detta inlägg skulle handla om. Tror jag....


För många år sedan deltog jag och några av mina vänner i Stadsrappen i P3, där vi sjöng om Sollefteå. När jag satt på tåget på väg hem igen funderade jag på textraderna i nämnda låt och försökte se det från ett "dagslägligt" perspektiv. "Sollefteå, kommer aldrig att försvinna, trots allt ändå, kommer detta place att vinna". Ja, kanske! För jag känner mig hemma här. Jag växte upp "med älvens dån" och  "Hallstaberget som fasad". Jag hade en fin uppväxt, jag mådde bra. Jag mår fortfarande bra, men nånstans på vägen insåg jag att det var något mer som skulle ingå i min livsplan än "Nipornas stad" och "Vi har Mulle här i skogen".


Nåväl, hemma är jag i alla fall. Jag slungades in i ett 60-årskalas hos min faster det första jag gjorde när jag kom hem (okej, lite kramkalas med familjen gick i täten, såklart). Det var väldigt intressant. Jag insåg då att jag inte känner min släkt så pass väl som jag kanske skulle vilja, men vem har sagt att det är för sent nu?
Kvällen har spenderats mestadels med syster, men också med vår tålmodige fader som kikat på televisionen medan vi sysslat med våra "systerheter". Karin har klippt mig idag! Duktiga fina syster har ju börjat frisörutbildning och fått ett "saxbälte" och allt. Hon fick till en spikanste rak lugg och toppade även diverse tåtar av övriga håret. Jag är nöjd! Tack systeryster!
Vi har även hunnit med ett besök hos Dawcoumba och Jessica, som hade fint överseende med vårt tidigare vin-intag (ska man klippa rakt behövs lite hjälp på traven, eller hur? Jag lutade huvudet och sötsyster klippte)


Imorgon fyller Karin 24. Jag hade planerat att komponera en födelsedagssång, men då mina textskrivarkunskaper inte håller måttet hoppas jag det räcker med ett paket. Kvällen kommer firas i Disney-tema, med mig som Mimmi Pigg. Eller Pocahontas.. Eller kanske Kalle Anka. Jag har inte bestämt mig än.
Någon som har något (enkelt) tips?


I övrigt tänkte jag bara njuta av att få vara i lugnet och umgås med härliga människor, tills det är dags att återvända till öset, och andra härliga människor.


Ha en fortsatt trevlig helg!
/Annalunda