Ohh, I like what I hear

   
Mina sinnen slumrar till ibland. De funktionerar till den grad det är nödvändigt, sedan tar det stopp. Jag känner smaker, men upplever inte kärnan i dem. Jag ser, men tappar fokus på detaljer. Jag hör, men struntar ibland i att lyssna. Jag känner, men anpassar mig snabbt och känseln smälter samman med underlaget... Som ett bekvämt klädesplagg.

Oftast försöker jag intala mig själv att sinnena vilar och samlar ny kraft, men egentligen är det bara ren och skär lathet och kanske också en rädsla att inte lyckas tillfredsställa dem.

Det enda som aldrig hamnar i "energisparläge" är luktsinnet. Ibland lyckas det dessutom trigga igång de andra sinnenas halvkoma.

Igår kväll öppnade jag upp alla sinnen, helt utan strid. Och vilken skön känsla det gav! Jag och Elina såg först en otroligt intressant dokumentär om andlighet, livet och vad som händer sen. Kanske var det tanken på ett sjätte sinne som drog igång de övriga.

Därefter plockade vi upp instrument, lekte fram melodier, takter.. och glädjen låg på samma nivå som allvaret.

På tåget hem kände jag mig mycket lättare.

Hädanefter tänker jag aktivt uppleva det som finns runtikring. Även om det är besvärligt ibland. För det som kommer ut ur det hela är mer än värt ansträngningen att komma dit.


Om ni vill lyssna på några av de "alster" vi gjorde, titta då in HÄR.

Ha det gott!

/Annalunda