Bussig resa

 
Åker kollektivtrafik, men det känns som en stor taxi bara för mig och några vänner. Vi är 7 personer som ska rulla ner mot huvudstaden. Just nu åker vi förbi ett sågverk och alla rynkar näsan i samförstående.

Nåväl, ryggen som var paj har blivit hyfsat lagad nu. Det känns riktigt skönt faktiskt att åka hem, även om det är härligt att hälsa på familjen. Men jag längtar efter mina egna kuddar, hångel och rutiner. Väckarklockan har använts sparsamt de senaste veckorna, nästan så jag glömt bort hur jag ska ställa den.

Tack familj och vänner som haft överseende med en gnällig husvagnslyftare de här veckorna! Hoppas vi ses snart igen!

/Annalunda