Ett år och 24 månader
Här i dagarna har vi firat. I tre år har vi hållit ihop i vått och torrt och båda parter har slagit rekord i relationslängd. Bara det är värt att firas!
Det känns bra. Det känns till och med rätt! Två knasbollar som drar jämnt och finner glädje i vardagen tillsammans. Hurra, må jag säga!
Tack, Robert, för de år som varit och för de år som (förhoppningsvis) komma skall!
Puss och kram och grattis!
"Stockholm i mitt hjärta.."
Just nu håller jag för fullt på med att bilda en uppfattning av den här nya bostadsorten. Än så länge har jag kommit fram till att snöröjning inte existerar, att kommunaltrafiken är lurig, men inte omöjlig att lära sig, att det finns möjligheter att bilda många musikaliska konstellationer, att jag sällan kommer vara "göralös" och att jag trivs som bara den! Kanske börjar det lossna på arbetsfronten också, men det känns åtminstone inte dödfött. Jag tror starkt på detta!
Kära återseenden - liten fortsättning från förra rubriken
På mindre än en vecka har jag hunnit träffa hela flera fantastiska människor som jag inte haft förmånen att se så ofta tidigare. Min fina kusin Erika, Fanny och Mattias från Kalix-tiden och Elina från gymnasie-eran. Härliga människor! Oj, oj, oj vad roligt vi ska ha här framöver! Idag ska jag hälsa på Elina i hennes bo och sen väntar dessutom en bearnaisebetonad middag hos Karin från Saint Louis-trippen. Vissa har det bra, va? Imorgon är en tur med andre kusin Magnus till Uppsala som är på schemat och kvällen är tillägnad Fanny och Mattias. Kära återseenden, Stockholm i mitt hjärta.
Fritext
Planen är att få någon slags struktur och ett flöde i framtida bloggande. Bara för att det inte ska bli så ryckigt och hipp som happ, som det nu varit under några veckor. Jag blir så imponerad av människor som uppdaterar flitigt och informerande. Kanske lyckas jag med uppgiften. Kanske kommer jag vara för upptagen med livet för att hinna sätta allt på pränt. Men det visar sig.
Nu ska jag hoppa in i duschen (jo, man måste hoppa, eller klättra, för vi har ett badkar att ta oss in till).
Ha en fin dag!
/Anna
Grattis till era tre år! Ni är så fina ihop och har som tur som har hittat varandra! Tiden går fort, eller hur? Snart har ni hunnit ikapp Marc och mig. ;) Han var bara 26 när vi träffades, förra veckan fyllde han 38, min gamle underbara man! Vi har nog tur i kärlek du och jag.
SvaraRadera