onsdag 8 september 2010
Att påbörja och avsluta
Jag läser Sagan om Isfolket och har så gjort sedan jag fick låna den första boken av en jobbarkompis för snart 2 år sedan. Då jag började läsa fastnade jag snabbt för charmen i böckerna, samtidigt som jag undrade hur sjuhelsikes lång tid inte detta skulle ta. Under tidens gång har jag i perioder avsiktligt låtit bli att läsa, bara för att dra ut på upplevelsen ytterligare, och under andra perioder ökat på takten så jag nån gång ska komma till slutet.
Men idag öppnade jag pärmarna till den sista boken. Det känns på två vis. Äntligen har jag snart tagit mig igenom alla 47 böcker och Nej, är sagan redan slut?
Samma känsla av tillfredställelse och saknad brukar infinna sig när jag sett sista avsnittet på en tv-serie jag tycker om, efter en konsert (både då jag är åskådare eller en del av ensemblen) eller när jag t.ex. stickat färdigt en mössa. Alla förväntningar är antingen motsvarade eller avfärdade, spänningen är borta.
Och oftast fastän det slutar lyckligt, så är sagan ändå slut.
Underskatta aldrig vägen fram till snipp snapp snut!
/Annalunda
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
47 böcker? Är du helt galen! :)
SvaraRaderaJag ska precis börja sista delen av Twilight serien. Jag är jättenyfiken på hur det ska gå/bli. :)
SvaraRaderaDet intressanta är att smuts är något obehagligt ohygiensikt i detta samhälla eller snarare tidevarv. Allt skall vara en tydlig, ren, klar produkt med kontrastrik avsändare mot en kontursfull recipient.
SvaraRaderaEller, smuts är vi. Smuts är vad vi producerar, vad vi är som de djur vi är
P(O)stkille - vem är du? :) Att vi spenderar dagarna under samma tak har jag listat ut, men där tar det stopp.
SvaraRadera