Hemlängtan

 
För några dagar sedan pratade jag med min syster i telefonen då hon var hemma hos våra föräldrar för att färga mammas hår. I bakgrunden hör jag mors protester - "Näe, inte är det väl redan dags att skölja ur färgen" och syster förklarar bestämt att det visst är så.


Under några sekunder är jag där.

Jag sitter i köket på träsoffan under klockan som tickar så högt att kompisar lärt sig känna igen den över telefon. Radion står på, Den elakt ljusa lysrörslampan i taket är fortfarande tänd efter friseringen, men snart kommer pappa förbi och släcker den. I det guldgula skenet från kökslampan pratar vi om ditt och datt över en kopp kokat kaffe. Pappa dricker från fatet med en sockerbit i munnen, syster grimaserar då hon tar stora tuggor av ett Jona Gold-äpple.

Mamma ropar något ohörbart från badrummet där hon står med huvudet under kranen och kommer efter en med blöta lockar och berömmer syster för färgningen. Hon har plockat upp bror på vägen, som satt framför datorn, och sedan tar hon fram en sockerkaka som hon själv tycker är misslyckad, men som vi andra knappt kan sluta äta utav. Stämningen är härlig.

Bror sjunger en trudelutt med tillgjord röst ..di diritidi.. och alla skrattar. Mamma hör fel på något ord och alla fnissar. Pappa, jag och Karin försöker också skoja till det, men det går åt skogen. Ännu mer skratt och fniss. Mamma propsar på att vi ska ta mer kaka, mer kaffe.

Och klockan tickar i bakgrunden. Påminner mig om att tiden går och att varenda sekund är värdefull.



Efter samtalet med syster kände jag - Usch, vad jag längtar hem!
Jag saknar er!

/Anna