Tid.

 
Igårkväll hade jag svårt att somna.

Jag låg och funderade på dagar som gått och aldrig kommer igen. Bra dagar, dåliga dagar, dagar som jag inte minns överhuvudtaget. Sedan började jag tänka på en låt av Magnus Uggla som heter 1:a gången. Den börjar så här:

Varför längtar du,
till den dag då du ska fylla sju?
Varför skynda på,
när den tiden snart är här ändå?

Och det liv som du har, alla tusentals dar
Passserar på ett litet kick.
Så medan dit hjärta slår an, passa på om du kan
Fånga varje ögonblick.

Och jag grubblade över hur jag själv försöker fånga ögonblick och vara i nuet. Många gånger har jag inte gjort det och det är de gångerna som jag inte minns.

Det är en sak att titta tillbaka och minnas, men det är farligt då man fastnar i dåtiden. Likadant om en förväntan inför framtiden hamnar totalt i fokus så denna dag hamnar i periferin.

För tiden går. Det går inte att justera hastigheten, men det går att meka lite med upplevelsen av hastigheten. Och jag vill hinna njuta av varje minut, så jag kan titta tillbaka, nicka leende och fortsätta framåt med början just nu.

/Annalunda