Att springa har ofta varit något onödigt i min värld.
Varför springa efter ett tunnelbanetåg när nästa går om fem minuter?
Varför springa uppför en trapp när toppen går att nå med härligt långsamma och tunga steg?
Varför springa ute i skogen, när du ser mycket mer då du promenerar?
Varför ha en springa i dörren, in till killarnas omklädesrum?.. Eller vänta, stryk det!
Hur som helst - Att pina kroppen till rask förflyttning framåt har jag sett (och ser till viss del fortfarande, bl.a. punkt 1) som galenskap fram tills nu.
Jag har börjat springa på löpbandet. Ja, ni läste rätt.
Och jag tycker ännu inte att själva ansträngningen är rolig (eftersom jag inte sprungit så mycket ännu), men jag är nyfiken på utmaningen att förbättra min fysik och kunna prestera mera. Någonstans inom mig finns kanske en liten löpare som vill komma fram. Långt, långt inne.. Men jag måste åtminstone prova och se om den lilla filuren (och figuren!) kommer fram!
Idag sprang jag 700meter, med andan i halsen och illrött ansikte. Imorgon tänkte jag testa på en kilometer. Det kanske inte låter så mycket, men för mig är det en ordentlig prestation. Så jag ska fortsätta!
Ett steg i taget.
Bara lite snabbare än vanligt.
/Annalunda
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Go go go go!! Spring inte för snabbt i början bara. du ska kunna prata samtidigt. Senare i passet kan du öka på i omgångar runt kanske 15 sekunder eller så. Och att ha rullbandet på högre incline är bättre för knäna. testa på 2.
SvaraRaderaSpringa är kul!!! :)
Kram!
Tack Anneli! :D Jag ska ta det piano, men inte spela på alla tangenter samtidigt ;)
SvaraRaderaI believe that every human has a finite number of heartbeats. I don't intend to waste any of mine running around doing exercises.
SvaraRaderaNeil Armstrong