Sista inlägget i Sverige för i år.

Om 12 timmar sitter jag på ett plan på väg till främmande land.
För 12 timmar sedan hade jag ganska just vinkat av Isabel och inväntade besök från syster o svåger.


Det bästa med julen är att få träffa och umgås med de närmaste, men även att återse gamla bekanta.
Många kommer "hem" över julen och eftersom jag haft privilegiet att jobba i en stor matvarubutik har en stor del av dessa hemvändare vid ett eller annat tillfälle passerat min arbetsplats.


Jessica från Växjö och Isabel från England bland annat. Tyvärr hann inte jag och förstnämnda styra upp något den här gången, men en kram gjorde mycket!
Och igår satt jag och Isabel och surrade gamla minnen över en kopp kaffe. Underbart!


I fredags hälsade jag, Robert och pappapå farmor o farfar. Eftersom jobb satte käppar i hjulet för släktmiddagen i år bestämde vi oss för att hedra Näsåker med ett besök ändå.
På vägen dit blev vi stående en halvtimme för att värma ett syskonpar vars bil fått sladd och stångats med vägräcket. Det kändes bra! Vi gjorde en fin sak. När deras bärgningshjälp kom var de inte alldeles blåfrusna.


Efter visiten hos fikaimperiet (farföräldrarna) smet jag och Robert över till Anneli, där också August var på besök. Ännu en hemvändare! (och bortvändare, men ändå) Mycket trevligt!¨


Och här sitter jag nu och knapprar ner en massa ord utan egentlig ordning. Men det känns bra. Jag ska åka till Senegal! Det känns trist att vara ifrån Robert i tre veckor (tråkigt att inte få träffa er andra heller, givetvis) men det kommer bli en upplevelse av rang! Ikväll går telefonen varm av samtal till höger och vänster för att samordna med taxisar, säga hej då, stämma träff, pricka av punkter... Snart snart snart är jag i varmare land och har den långa resan bakom mig och kan njuta av tiden tills det är dags att vända hem igen. Återvändare.


Jag kommer alltså bli en sån jag också. Eftersom vi flyttar, tänkte jag. Kanske blir någon lika glad som mig då jag kommer insläntrandes där på någons jobb eller i någons hem, när de inte väntat mig. Hoppas.


Nä, nu ska jag bläddra lite aftonblad och börja tänka på refrängen. Klockan är ställd på 3.30. Får veta snart till vilken tid taxin är bokad, men jag vill vara på den säkra sidan och alarmet får inte glömmas bort.


Nåväl, jag ska försöka hitta något internetcafé där jag kanske knapprar ner några rader på den här sidan. Jag lovar inget, men möjligheten finns!


Var rädda om varandra här hemma och kör försiktigt på de hala vägarna! Klä er varmt!
STOR KRAM TILL ALLA!


/Annalunda