Ett monsterinlägg om USA-resan, hittills,

Ja ni... Detta kommer bli långt, för det finns så mycket att berätta!

Gör det enkelt för mig och skriver dag för dag, annars kommer det bli ruskigt svårt att knyta ihop till en intressant berättelse.

Tisdag

Anlände hem till kusin Erika efter besöket på hennes arbetsplats (ni vet, den där mysiga) och beställde lite smarrig thai-mat. Sen satt vi och pratade, åt mat, Magnus (Erikas bror) kikade förbi och hjälpte oss att äta glass, Per (Erikas trevliga man) kom hem, vi kollade film och det slutade med att jag slocknade i soffan medan Per slumrade på golvet. Stackars Erika, vilket sällskap vi var va? Hur som helst var det väldigt mysigt att umgås med kusin/er och få lite hjälp att ladda upp för läskig flygresa till staterna. Tack Erika!

Onsdag

Mina farhågor besannades: Robert höll inte på att vakna där han låg hemma hos sin kompis Magnus (panik). Men till slut ringde han tillbaka och var på banan igen!

Erika följde mig till Centralstationen där vi mötte upp min virriga sambo, sen bussade vi ut till Arlanda och premiärcheckade in manuellt. Ombordstigandet gick väl och första delen av nervositeten började släppa. 2 timmar tog det till Amsterdam, där planet skulle lyfta en aning tidigare vilket gjorde att vi fick småspringa till gaten. Huvaligen.. Men, än en gång gick det bra att komma på flygmaskinen. Redan nu var jag imponerad av USA, trots att vi inte var framme än. För på planet hade varje passagerare en tv-skärm framför sig, med möjlighet att välja mellan 10-talet filmer, massor av musik och dessutom några spel. Tuff flygresa? Njae, snarare tvärtom!

När vi kom fram till Boston fick vi dock genomgå en kontroll som fick mig att känna mig som en riktig terrorist. Det togs foton, fingeravtryck, ställdes massor med frågor... Sedan skulle vi lämna in ett frågeformulär som vi fyllt i på planet. Skulle de tycka att mina svar var bra? Tydligen gjorde vi rätt, för ett tag senare stod vi ute i ankomsthallen och hälsade på Annelis pojkvän August som kom för att möta oss. Regnet vräkte ner när vi bussade vidare för att träffa Anneli, och det var så ROLIGT att se henne igen, min fina vän! På tunnelbanan till hennes lägenhet/rum satt jag i ett lyckorus... Vi var framme! Kvällen spenderades med att prata en massa om allt och ingenting samt boka hostel i New York, för att sedan krypa till kojs och ladda om för nästa steg...

Torsdag

Alarmet ringde 4.15. Det borde nästan vara förbjudet att stiga upp så tidigt! Men vi hade en buss att passa 6.30, så det var bara att pallra sig upp. Med karta över tunnelbanan och busstationen gick det hela ganska smidigt och poff satt vi och slumrade på en asiat-ägd buss som skulle ta oss till The Big Apple.

Efter 4 timmar var vi på ingång till Manhattan. Vi tryckte nästan näsorna mot rutan för att kunna ta in synen som mötte oss! Skyskrapor överallt! Var vi med i en av de där filmerna som vi sett på tv? Det blev ännu värre när vi kommit över bron till själva Manhattan och fick stiga av vår resfarkost. Chinatown. Asiater överöveröverallt. Tror minsann vi bara såg sammanlagt 4 personer som inte hade asiatisk härkomst (och två av dem var oss själva). En karta inhandlades rätt snabbt och sen började vi orientera oss runt bland allt det nya, spännande. Little Italy, Soho.. Magarna kurrade, så vi fyllde på med energi på inspirerande The Kitchen Club där väggarna var täckta av färgglada bilder på bortgångna kändisar och fina byggnader. Gammal jazz a´ la New York strömmade ur högtalarna och jag åt för första gången french toast med färska frukter. Som en kompis skulle sagt (ursäkta språket) - Det var som "knull i mun". Redan nu älskade jag Amerikat! Färska jordgubbar, hallon och blåbär i oktober? Jajamensan!

För att inte vara helt vilse när incheckningen till vårt hostel skulle ske arbetade vi oss sakta fram mot platsen där det låg. Vi gick i affärer, böjde våra nackar allt vi kunde för att se topparna på de enorma byggnaderna vi passerade, fikade på Dunkin Donuts (ingen hit by the way), strövade genom härliga parker, matade ekorrar, stannade och lyssnade på gatmusikanter, fotade och fotade och fotade... När vi var framme vid hostelet passade vi på att checka in, trots att det var några timmar kvar. Det var litet och trångt, men med en charmig känsla. Kanske bara för att vi var i New York. Vårt rum hade två våningssängar med gröna och orangea sängkläder. Efter att ha sträckt ut sig en stund på varsin säng fortsatte vi ut i myllret.

När mörkret började falla letade vi oss till Empire State Building och ställde oss i världens längsta kö för att få komma upp i tornet. Det var det värt! Utsikten där uppifrån var magisk! Hela Manhattan låg för våra fötter i ett hav av lysen och lampor! Långt borta kunde vi skymta Frihetsgudinnan, hon såg inte särskilt märkvärdig ut, så liten som hon verkade vara.

Nästa stopp blev Times Square. Snacka om att kliva in på världens bästa diskotek. Ett torg som omringades av stora tv-skärmar och ännu fler lampor. I ett hörn låg Planet Hollywood, så vi passade på att låna deras toalett och kolla på diverse rekvisita som varit med i stora filmproduceringar. Nån kändis vi inte var bekant med gjorde en tv-show utanför, på en av tv-skärmarna var det en stor baseball-match som en massa människor ivrigt följde.. Ja, det var häftigt!

Innan vi återvände till våra sängar tog vi varsin drink på Rock Piano Bar, där en kille spelade och sjöng låtar på beställning. Han var otroligt begåvad och stämningen var skön med viss humor inblandad. Väl tillbaka i rummet hade våra ännu okända rumskompisar krypit till kojs, så vi gjorde detsamma och åtminstone jag somnade ovaggad...

Fredag

Goodmorning! Halv åtta gick det inte att sova längre. Med fyra personer på en yta på nästan noll höll samtliga på att flyta bort. Det var så att säga, varmt!!!! Nyvakna och disorienterade kom vi sakta tillbaka till verkligheten. Vi var fortfarande i New York! Men, vilka var det som låg i sängarna bredvid oss då? "Hi, how are you guys? I'm Ross and this is Nicole". En kille från Arkansas och en tjej från Canada. De var lika gamla som oss och ute på äventyr likväl. Efter New York planerar de att åka till Korea och arbeta som lärare i engelska. Vi kom riktigt bra överens, så de tog med oss till Tom Hortons (ett populärt fikaställe i Kanada som nyss börjat komma till USA) där vi åt de mest fantastiska bagels och munkar som jag nånsin stött på (Dunkin Donuts - släng er i väggen). Vi slog även följe upp till Central Park för att sedan gå åt olika håll med löften om att hålla kontakten.

Central Park... Vilken plats! Det är klart, med bara skyskrapor och trånga gator och trafik överallt behövs en liten oas. Och Central Park är verkligen lugnet mitt i stormen! Vi gick efter sjöstränder, på snirkliga stigar bland alla höstfärger, klättrade i träd (eller ja, Robert klättrade), matade ännu fler ekorrar, solade på klippblock, väjade för joggare, läste kärleksmeddelanden på bänkar, tittade på breakdance.. Det var otroligt fint överallt! Och tog en evighet att ta sig igenom, men det var det värt. På vägen ut gick vi genom Strawberry Fields och såg Imagine-plattan innan vi kom till byggnaden där John Lennon bodde, och blev skjuten utanför. Klockan hade hunnit bli ganska mycket, så efter lite energiintag tunnelbanade vi oss ner till botten av Manhattan, för att fixa biljetter på färjan ut till Frihetsgudinnan.

Icke. Biljetterna var slutsålda. Men vi såg henne! Hon stod där så lugnt och stilla, nästan som om hon väntade på oss. Så vi tog det näst bästa alternativet och hoppade på en gratisfärja till Staten Island. Det blev inte riktigt samma sak, men vi åkte förbi relativt nära och kunde ta några foton åtminstone. På Staten Island gick vi bara ut och runt för att kunna hoppa på färjan igen. Med några timmar kvar att slå ihjäl hann vi kika lite akrobatisk gatuföreställning, shoppa några vykort och souvenirer, kolla in Wall Street och stället där World Trade Center stått, fika och skriva dessa vykort på Starbucks, äta på Subway (vilket var en hel process, fanns så många valmöjligheter), ta en drink på en rätt tråkig pub och plåga våra fötter ytterligare.

När vi till slut satt på bussen tillbaka till Boston var vi trötta, lyckliga och fulla med längtan att återvända!

Lördag

Hemma hos Anneli igen! Taxiresan från busstationen gick smidigt, dock hann vi inte gå ut på gatan och sträcka upp handen så där flashigt som de gör på film eftersom det stannade en taxi alldeles bredvid oss. Men men, kanske nästa gång.

Halloween. Vi bestämde oss för att hoppa över utklädningar och äta middag hemma. Dock for vi ut "på stan" och kollade läget lite, efter en härligt lång sovmorgon.

Boston är otroligt vackert! Inte lika stressigt och pompöst som New York, men fullt av fina byggnader och mysiga affärer. Anneli guidade runt oss en sväng innan vi handlade pumpor och begav oss tillbaka till kvarteret. Där korkade jag upp ett rosévin medan Anneli tillagade "porkchops" och Robert gav sig på pumporna. Vinet var delikat, fläskkotletter ljuvliga (trots att vi inte hade nån sås) och pumporna blev ruskigt fina. August kom förbi på kvällen och vi lyssnade på bra musik, åt och drack gott och spelade kort innan vi till slut blev för trötta för att orka ta oss ut på stan. Dock hann vi se några intressanta halloween-firare under dagen. Tyvärr kom det inte förbi några ungar som var ute på "trick or treat"-runda. En skön dag!

Söndag

Då alla var trötta efter diverse intag av alkoholhaltiga drycker fortskred gårdagen i lugn anda. På eftermiddagen tog vi tunnelbanan in till centrum igen för att fortsätta turistandet. Hungriga magar behöver mat, så Anneli tog oss till frossarhuset nummer ett! En lång korridor kantades av olika matförsäljning, godis, bakelser... Robert är mat-nörd så hann provade en massa olika saker medan jag åt makaroner med ost och grönsaker och Anneli tog en stor smörgås. Vi såg kakor som var pyntade till olika figurer, levande humrar i akvarium och delikata chokladpraliner som mer såg ut som konstverk än mat. Efter att ha ätit gick vi in i en jättehäftig klädaffär som jag skulle bli stamkund hos ifall den fanns i Sverige. Hette nåt med "outfitters".. Vidare gick vi in i en julaffär! Den hade mängder med olika juldekorationer, allt från de traditionella kulorna till Coca Cola, baseball-bollar och olika seriefigurer. Det var tyvärr förbjudet att fota därinne, men jag hann ta en bild utifrån, hoho.

Sen besökte vi Cheers-baren, eller rättare sagt den som de byggt upp identisk mot den som var i serien. Senare ska vi åka till den som inspirerade till showen och som är på bild i presentationen.

Innan vi åkte tillbaka hem köpte vi varsin cheesecake-bit på The Cheesecake Factory (oj oj oj, vilka bakverk) som vi mumsade på till film resten av kvällen.

Så, ungefär detta har vi hunnit med. Jag beklagar om ni blivit trötta att läsa allt (jag blev trött av att skriva) men jag ville få med så mycket som möjligt. Just ja! Polisbilar, taxisar, toalettspolningen, kontaktuttag, brandposter, brevlådor, handtag, avfallskvarnar och sånt är också ganska fascinerande saker.

Nä, nu ska jag väcka Robert så ska vi iväg på nästa äventyr!

Hoppas ni har det bra i Sverige! Stor kram!

/Annalunda