Nattugglar.

För första gången på 2.5 år är det jag som är vaken på natten och Robert sover! Det känns sensationellt och måste givetvis sättas på print!

Anledningen är att jag inte kan sova. Annars hade jag nog sussat också, för att kunna stiga upp i någorlunda vettig tid imorgon. Dock ingen stress - börjar inte förrän 17.00.

Varför kan jag inte sova då månntro? Jo! Jag är inte trött! Pigg som en lärka, till följd av att det snurrar en massa tankar i huvudet. Jag känner mig ivrig inför framtiden. Förhoppningsfull och nyfiken. 

Tidigare ikväll pratade jag med min kusin Erika på det ack så populära Facebook. Evigheter sen sist. Hon bor längst bort av alla kusiner och vi har inte träffats eller pratats vid särskilt ofta de senaste åren, men ändå ligger hon så varmt om hjärtat. Jag minns när vi var små (jag och min lillasyster) och Erika skickade små paket på julafton, vi skrev långa brev till varandra... Härliga tider!

Vad har nu detta med saken att göra? Jo -> Vi pratade om framtidsmål och drömmar. Mest mina framtidsmål och drömmar. Det började med att Erika undrade vad jag jobbar med just nu och frågade om jag funderat på om det är något annat jag vill pyssla med. Och ja, det är det ju, egentligen, också. Jag trivs, som jag nämnt flera gånger tidigare, väldigt bra på mitt jobb och med mina arbetskamrater, men på senare tid har jag känt att jag kanske måste ta ett steg framåt. Eller åt sidan? Åtminstone byta färdriktning. De som känner mig vet att jag gärna håller mig på trygg planhalva och finner det ganska tillfredsställande. 

Frågan är hur länge jag borde trampa runt i trygghetsfaktorn. Det finns annat där ute i världen. Platser, människor, kunskaper, äventyr. Vad missar jag?

Kusin tycker att jag borde studera. Alternativet har egentligen aldrig varit främmande, däremot har frågan om vad jag ska läsa skrämt mig istället. Vad vill jag bli? Vem vill jag bli? Jag visste faktiskt inte alls. Så hon undrade vad jag skulle kunna tänka mig att jobba med, bad mig skriva ner 10 olika saker, och där sattes bollen i rullning. Utan att ha tänkt på det (eller egentligen på grund av att jag haft det så bekvämt där jag är) så insåg jag att det finns massor jag vill lära mig. Jag kan inte påstå att jag listat ut vad jag vill "bli" under de här senaste timmarna, men jag har definitivt fått mig en spark i baken. Har tittat runt på universitetens hemsidor och fått lite inspiration. Beställt några utbildningskataloger. Ett steg, ett litet steg, framåt. 

Det kommer inte bli någon skola det här året, eftersom vi dels ska till Boston och dels åker jag på dansresa till Senegal. Två stora äventyr, en försmak av att kliva ur trygghetszonen.

Vem vet, jag kanske fortsätter resa och ser världen först innan jag sätter mig i skolbänken igen. Eller hittar någon ny väg här i Sollefteå.

Poängen är att jag börjat drömma och samla lite mod. 

Vi lever bara en gång, åtminstone den här gången! 

Godnatt

/Anna